Idag trotsade jag min brickfobi. (jag har till och med gått med en psykolog till ett café med brickor och druckit kaffe. Han var snäll, han sa att vi kunde gå när jag ville). Jag åt i alla fall min lunch på Stadshuset och trodde, trots allt som talade emot, som inredningen, att jag kanske skulle hitta ett guldkorn. Ha! Jag fick en tallrik med fyra nyanser av brunt där allt luktade precis samma sak, glutamat. Potatisgratängen smakade ungsform i metall som varit med några år, och skitig storköksugn. Såsen var salt och med en färg av colorit (använder folk det fortfarande?) och köttet, ja det lyckades också smaka mjöl. Jag år på 7 minuter och har mått dåligt sedan dess.
