I fredags gick jag på Välslipat som inte var så mycket bättre än Standupklubben Oslipat. Jag verkar inte alls ha samma humor som de på scen som pratar om änglar som sprängs för att man onanerar eller Barbapappas förvandling till en stridsvagn. Det känns liksom så där fånigt overkligt för att vara kul. Jag vill ha vardagshumor och fick lite sådan när kvällens tredje standuppare intog scenen. En kurd som så klart drog skämten om hans mamma i burka. Men det funkar fortfarande.
Tyckte nästan de pinsamma oslipatkvällarna varit mer fulla av skratt. Fast vi skrattar kanske av ren barmhärtighet där de darrar och slukar vatten för att inte gommen ska torka igen. Stackare.
Hur som. På tisdag 20.30 slår oslipatgänget upp ett megatält på St Knut. Gratis skratt eller vånda!
