Jag har fått dille (är det ett skånskt uttryck?) på att jag kan allt. Det är ju bättre än att inte tycka att man kan något alls. Men nu har det gått så långt att folk börjar misstro mig. Framför allt eftersom jag idag påstod mig kunna bli en väldigt bra spjutkastare.
Här är de yrken jag är övertygad om att jag skulle bli bäst på.
Ståuppkomiker – såg Oslipat igår och kände att jag kunde göra varenda nummer långt bättre än vad de trista personerna gjorde. Ett problem för mig hade dock varit att jag aldrig kommer ihåg slutet på en historia och blandar ihop allt. Vem som sa vad. När. Hur. Jag låg i alla fall uppe sent igår och försökte komma på roliga saker jag kunde berätta om. Somnade innan jag kom på något.
DJ – jag hade inte bara varit världens mest peppade och glada skit bakom skivspelarna. Jag vet också precis vad som funkar, hör varenda liten detalj och vet vad som är bra och dåligt. Enligt mig då. Ett problem skulle kunna bli min totala okunskap i artister och låttitlar.
Tjejen i Svenska Akademien – jag känner det varje gång jag hör dem. Att det där egentligen är jag.
Chef – Så många gånger jag har vetat precis hur min chef borde göra – men inte gör. Vet inte om mitt nickname i skolprojekt ”lillstalin” är något att nämna i en intervju bara.
