Jag har precis varit på smygläsning av Nöjesguiden på Kin Long. För oinvigda kan jag förklara det med gratis Bud på någon krog, lite plockmat, köer, svettigt, trångt, folk som låtsas att de läser tidningen men sneglar egentligen på alla med tuffa frisyrer. Ibland blir man full och glad. Idag inte eftersom det är min hatdag.
Tessan hade 3 kameror så hennes blogg kommer säkert vara helt banackas efter ikväll. Hon livade i alla fall upp och jag var så mer ”jag-har-tappat-bort-3000-kronors-solglasögon-chanel-ledsen”. Men jag sa inget. Och David Uppgren hade fått ett långt författarskägg som jag petade upp mitt bufféoljiga finger i. Sara såg jag snabbt i gult men hon fick värmeslag och gick.
För övrigt vill jag gräva ner mig i ett stort hål. Jag börjar inse att mina solglasögon inte bara är borta för stunden, men för alltid. Har rotat igenom hela lägenheten i Panik och skrikit. Jag som alltid sagt till folk att man visst ska köpa dyra glajjor för de har man koll på. FAIL. Nu funderar jag på att köpa ett par exakt likadana, blunda, betala och glömma. Men de hade ju bara ett par. MINA.
