Smygstart på hemvändarhelgen skedde på Deep (av alla gudsförgätna grottor) i fredags (22/12). Var och såg det perfekta neo-nostalgisk-återföreningsbandet QP www.quellesparoles.com med Malmös svar på Dave Gahan, frontsångaren Magnus Johnsson. Jag var inte ensam. Hela stället kryllade av nostalgiska nästan-30-åringar; Lite lönnmulliga, tunnhåriga, vänliga killar; Lyckliga över att, för en kort stund där i mörkret vara 18 på nytt, tillsammans med kompisar från förr. Puss & kramkalas varvat med slitna Ledin-citat, det blir inte gärna mer nostalgiskt än så. En kort stund stod jag där, gungandes till Manges skönsång, själsligen återförenad med min high school sweet heart och vårt fina gamla (för länge sedan splittrade) gäng. Lyckligt tillsammans…
Så tog sista låten slut, lamporna tändes och lokalen gick i ett svep från smäktande synt till hårdaste metall. Plötsligt såg jag, klarare nu, tid att vakna upp ur gymnasietransen. Upptäckte att jag var kvar på Deep och att alla samtalsämnen tagit slut efter kramkalasen. Så jag tackade för mig, pussade och kramade hejdå för det här året och spenderade resten av natten med glöggpimpling och nutidsprat hos bästisen. Glad och nöjd med livet, universum och allting, just som det är idag. //B

Dela gärna om du vill...

Facebook

Twitter