Varför är hela Malmöfestivalens program skrivet i jag-form?
Det är sånt som denna copyhjärna kan gå och tänka på en hel dag. Är det något annat än bara väldigt störig och väldigt konstlat? Det leder snarare till att man fastnar på texten än tar in informationen vilket borde vara syftet med programmet. Jag undrar vem denna jag är som pratar med mig och allt låter bara väldigt konstigt.
Förlåt C. Ditt mail kom efter att jag gått ett helt dygn och retat upp mig, så det har inget med mitt inlägg att göra.
