Idag väljer jag att inte tycka.

Min kropp är seg, småhård av träningsvärk från afroklassen och när mitt alarm ringde i morse var det fortfarande mörkt ute. Upp på det ska jag använda världens mest floskliga företagsmission och försöka omvandla det till reklam.

Jag har till och med läst hela Sydsvenskan utan att tycka något alls.

Jo förresten. Jag tänkte att om jag inte satt här och om jag hade en större summa pengar till mitt förfogande skulle jag kämpa för rätten till god mat och vin bland alla gamla som bor på förnedrande ålderdomshem. För det tycker jag är en rättighet. Fisland.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *