I förra veckan fick jag ett erbjudande från en man. Han kunde ge mig två kvällar i veckan i fyra år. Nej det handlade inte om lektioner i akvarell eller ett extrajobb i en bar. Det handlade om kärlek, på fullaste allvar. När chocken hade lagt sig försökte jag få en förklaring till denna bisarra syn på ett liv tillsammans med någon annan. Hur man kan vara så stel att något som heter kärlek blir till en affärsuppgörelse förundrar mig och har fått de jag berättat för om den märkliga kommentaren att brista ut i högljutt skratt. Ingen förstår. Inte jag heller. Bisarra villkor.

Några veckor innan dess fick jag ett erbjudande från en annan man. Med ord om äkta kärlek, skratt och vin till solen går upp, ord som får en att le från morgon till kväll. Resor, familj, kärlek, fulländag kanske. Vi var ämnade för varandra. Det låter mer som kärlek i mina öron än vad några timmar i veckan gör tills jag är trettiotvå och kommer på att jag slösat min tid på någon som inte ens vet vad kärlek är.

Och ännu några veckor innan dess fick jag erbjudande om en lunch eller kanske en drink av en man nyfiken på mig även om han tydligen redan visste allt pågrund av mina ord på ett internet som når hela världen. Ja, utom Kina då eftersom min blogg är spärrad där. Men nej, allt jag gör och alla mina tankar hamnar långt ifrån denna blogg. Och eftersom det finna mer att lära känna kom drinkerbjudandet tillbaka efter några veckors tystnad. Jag kan ju undra vad som hänt däremellan och nyfikenheten fick mig att bli sugen på en bloody mary. Sen blev det tyst igen. Kanske erbjudandet innefattade villkor som; svar vid varannat sms, eller kanske om jag har tid.

Vilket erbjudande jag borde skriva kontrakt på är naturligtvis självklart. Vilket jag borde riva sönder medan jag skrattade ett ihärdigt filmskratt är också uppenbart. Men varför tar då så ofta mitt känslomässiga jag vid och gör de mest befängda beslut innan hjärnan hinner stoppa händer och fötter så att jag vips ligger där. I hålet igen. Tittar upp, kravlar men fan vad kanten är hal.

Dela gärna om du vill...

Facebook

Twitter