Gick ut från en föreställning på Skånes Dansteater för ett tag sedan och såg en ca fyra meter hög poster hänga på fasaden. ”Men, den har ju jag gjort”. Det blev en sån där glädjechock. Älskar glädjechockar för de väger upp dumchockar.
Just nu är jag glad för även om mitt jobb är så sjukt stressigt och jag sover fem timmar per natt så skrattar jag så mycket varje dag med mina kollegor att man skulle kunna tro att jag är världens lyckligaste. Älskar när det bara bubblar och liksom inte vill sluta. De väger upp alla de gånger jag gråtit av ilska. Jag har lätt för båda.
