Sakayana betyder fiskeri. Vad fiskeri betyder det vet jag däremot inte alls. Här, på en liten ny naken restaurang på Möllan med några bord, helvita väggar och en bar i ljust trä kan man i alla fall få sashimi med hemgjord blåbärsponzu där syrligheten och sötman trillar ihop i en lekfull dans på tungan. Kocken som just öppnat stället är ödmjukt öppen för frågor och det låter som de just börjat sin resa på en ny plats med en vilja att göra något bättre. Och det kan ju Malmö behöva som inte har ett stort utbud av bra sushirestauranger direkt. Ansiktena känner jag igen från det lilla inklämda stället som låg på Möllan för många år sedan, även gäster från den tiden känner jag igen. Så det är inga nybörjare som står bakom disken. Bara nya här.
Något av det absolut godaste på fiskeriet för kvällen är en köttbit. Ljummen, ÅH LJUMMEN, kimchi med sidfläsk, både i små och som denna stora bit. Det var fult brunt och ack så ljuvligt i min hungriga mage. Det salta, det syrade, den mumsiga saftiga grisen i en ruggigt god kombo som jag tänker härma. Om det är klockrent med kål, varför inte med kimchi. Och ljummen, kom ihåg det.
Gyozan var lite väl hårt stekt och den hade gärna fått ha den salta såsen vid sidan av än att låta dumplingsen marinera in i den på tallriken. Medan en liten fisksoppa och nigirin med gös var i all enkelhet hejhoppsåbra.
