Igår stötte jag på två tjejer, gamla i gamet, den ena numera i praxis gift med grundaren till A4P. Vi pratade gamla Jerikominnen. Tiden då vi var ute alltid och hemma aldrig. Tiden då de flesta ansikten på klubben var välbekanta. Var det bättre förr? Eller är det väldigt skönt att vakna upp en söndag, pigg, utan att ha gjort av med mängder av pengar på drinkar, gå en promenad och äta frukost på ett café. När jag är på klubb är det det bästa jag vet, när jag vaknar pigg med hela dagen framför mig är det det bästa jag vet. Inte förr men nu.
Ikväll har kyrkan höstpremiär och då öppnas portarna till det stora golvet. Som jag verkligen hoppas att de fyller med housedansare. Som svettas och busvisslar.
