Vissa meningar glömmer jag aldrig. De etsar sig fast på hjärnhinnan som en elak tumör. För ofta är meningarna fula. Och oftast dömer jag andra efter denna enda idiotins mening. Kanske för alltid. Därför hoppas jag att ingen kommer ihåg mig genom någon idiotisk one liner som jag dragit. För visst är de många. Jag tänker gärna efter jag pratar. Jag pratar snabbt. Och jag tycker och tänker långt mer än vad som är tillåtet i de flesta rum. Dessutom ifrågasätter jag och kan lika snabbt som jag uppfattas som intelligent framstå som en idiot. Även om ingen annan heller förstår men håller tyst.
Idag när jag åt drog jag till minnes ett program på tv om så kallade feeders. Det satt en kvinna med flera meters omfång på en säng. Sidan om satt hennes smala lyckligt leende man och höll en hand på hennes feta lår. Hon hade rosa underkläder, pippilottor i håret och en klubba i hand som hon slickade på förföriskt. Förföriskt för de 0, 00032 procent av världens befolkning som vill värma sina händer bland valkar. Hon flinade mot kameran, slickade på sin klubba och sa:
”I think fat people are more oral. I really like putting things in my mouth.”
Hennes man instämde flinande med orden ”Yes she really does”.
Jag ville kräka. Jag kommer aldrig glömma den meningen.
