Kvinnodagen till ära lägger jag mig under kniven

I kvinnodagens ära genomför jag min tredje magoperation på tre år idag. Denna, ett mindre ingrepp, där du kan stå hyfsat snabbt och klara dig på panodil och ipren i kombination om du har tur, och åker hem samma dag. När jag vaknade frågade kirurgen om hon skulle sjukskriva mig. Jag kan bli sjukskriven i en månad från jobbet för denna operation om jag vill och tycker att mitt jobb kräver det.

Ett brock.

Min första operation däremot var tuff. Ett stort ärr, helt jävulusiskt ont vid varje fotsteg jag tog och jag fick en inflammation i såret som gjorde att ett team kom in var X timme för att sätta antibiotika i låret, oavsett tid på de dygnet. Mitt i natten klampade de in. Jag fick morfin för att klara smärtan. Nu 3 år och 3 månader håller ärret fortfarande på att läka och förändras bit för bit. För detta kunde jag inte bli sjukskriven. Fast jag vill och tycker att mitt jobb hemma kräver det kan jag idag inte få det utan en svårare process.

Det var kejsarsnitt.

Att förlossningsvård inte tas på större allvar. Att skador kopplade till graviditet inte ger rättigheter är en fråga om jämlikhet. Kvinnoproblem är inte lika viktiga problem..

Jag förväntas ta hand om mitt barn, bära tungt och göra ett minst sagt hårt jobb direkt efter den större magoperationen. Läkaren säger inga tunga lyft. Att ta hand om barn innebär ofrånkomligen lyft. Babyskydd, babys, vagnar… Men samhället ger inte möjligheten att vara sjukskriven – utan man får vara så god att ta av sina föräldradagar. Jag tänker inte vara otacksam, föräldrapenningen är långt bättre än vad föräldrar i många länder kan drömma om, med väldigt goda samhällseffekter, som närvarande föräldrar i barenens liv och en mer accepterande arbetsmarknad. Men det rimmar inte i jämförelse med andra operationer som ger sjukskrivning. Skulle den möjligheten finnas kunde mannen stanna hemma och avlasta vilket är precis det man behöver som nyopererad.

Och oavsett kejsarsnitt eller inte tycker jag det borde finnas förlossningsdagar att ta ut. En del förlossningsdagar, en del föräldradagar till vardera förälder (om det finns två). För att skaffa barn handlar om mer än att ta hand om barn och att göra detta jämlikt. Det handlar också om att ta hand om en kropp. En kvinnokropp som fått stå ut med väldigt mycket. Det vore ett steg i rätt riktning att prioritera kvinnofrågor i förlossningsvården på ett mycket mer nyanserat sätt än att det ska vara lika för alla.

För det är inte lika för alla.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

2 thoughts on “Kvinnodagen till ära lägger jag mig under kniven

  1. Exakt så. Vilken annan omfattande bukoperation ger inte rätten att bli sjukskriven? Själv vände jag mig tillslut till min vårdcentral efter att sjukhuset bara konstaterat att ”vi sjukskriver inte”. Jag låg alltså inslagd med höga infektionsvärden, bottenlåga järnvärden och kroppen slut efter graviditet och förlossning. Efter detta förvändes jag skutta hem och vara i fysisk form att ta hand om mitt barn. Det är en sådan oerhört förlegad syn på vad barnafödande innebär och vad en kvinna ”ska tåla”. Vårdcentralen blev ändå räddningen för mig. De sjukskrev i två veckor. Två veckor extra vila där partnern kunde ta över föräldraledigheten.

    1. Det är så dåligt. Men gud vad bra att du fick hjälp av din vårdcentral. Jag sökte på nätet och läste på försäkringskassan men gav upp, om jag minns rätt. Otroligt också att vara kvar i flera dagar på sjukhus, men inte bli sjukskriven som jag. Vet inte ens om detta diskuteras som en fråga för förändring idag.

Lämna ett svar till Johanna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *