Jaha. Om man väljer att stå i en sal med speglar och skrika på folk med svärd för en liten summa pengar missar man allt roligt.
- Att skratta på Oslipat när, bland annat, Kristoffer Appelquist gästar humorklubben på Jeriko. De fortsätter sina fullproppade onsdagar med ett uppenbarligen vinnande koncept. Även fast jag tyckte att det räckte med någon gång förra säsongen sedan kunde man alla skämt. Därför är ju storbesök från Parlamentet inte f y skam att blanda upp Malmögänget med
- Att klä sig i svart, slicka till synthluggen och lyssna på analoga synthar och stråkar blandat med lite så där svår dans på Inkonst. Tyvärr ingår också lite texter om samtiden i föreställningen Klangrum vilket känns ungefär lika jobbigt som manchesterbyxor. Säkert bra byxa men det får mig att känna mig helt malplacerad och ger känningar från tvånget av min barndoms hippiemamma.
-
Indieklubb på debaser med Vapnet på scen och någon jag tycker om i baren. Jag har alltid undrat var gränsen mellan independent musik och kommersiellt osmart, eller kanske egentligen skitsmart, musik går. Finns den över huvud taget fortfarande? Det passar ju bra att filosofera över tillsammans med rödvin och Öresundsbandet som är på gång med sverigeturné.
Själv har jag mycket svårt för Indie… respektarar dock att folk gillar det, även om jag inte riktigt förstår grejen.
Vad snygg din nya blogg är!
Den ursprungliga definitionen av indie är att det är musik som inte går att dansa till – eller snarare – man ser inte klok ut om man försöker göra det. Efter att ha bevittnat Vapnets framträdande för bara en timme sedan kan jag konstatera att det gäller än idag.
Indiedansen: Man får liksom nästan skutta, men stannar mitt i steget i nåt slags gung. Ja, man ser fånig ut. Fast dans måste väl inte gå ut på att man bara ska vara snygg?
Jo, det är själva definitionen av dans. :D