Här har jag suttit så många gånger och lapat energi. Saknat pojkvänner, varit arg, ledsen, pratar sönder parkbänken med en vän, nykär, trött, bakfull, ältat, analyserat sms, tagit med katten i koppel, haft extensions, haft långt hår, haft kort hår. I 12 år har jag kommit tillbaka hit. Gått ner från lägenheten i Slottsstaden eller på Gamla väster. Gräsmattor ger mig luft. Fåglar ger mig lugn. Vatten ger mig rum i hjärnan. Och nu sitter jag här, med en liten bebis. Min bebis. Min son. Tänk. Vad konstigt.
