Långbänken

(null)

Här har jag suttit så många gånger och lapat energi. Saknat pojkvänner, varit arg, ledsen, pratar sönder parkbänken med en vän, nykär, trött, bakfull, ältat, analyserat sms, tagit med katten i koppel, haft extensions, haft långt hår, haft kort hår. I 12 år har jag kommit tillbaka hit. Gått ner från lägenheten i Slottsstaden eller på Gamla väster. Gräsmattor ger mig luft. Fåglar ger mig lugn. Vatten ger mig rum i hjärnan. Och nu sitter jag här, med en liten bebis. Min bebis. Min son. Tänk. Vad konstigt.