MAC faces

Varför fortsätter jag köpa smink på M.A.C. Vi har uppenbarligen helt olika syn på vad som är estetiskt. Jag kan i och för sig gilla att titta på personalen för att jag är så fascinerad. Jag är fascinerad över hur stora ett par läppar kan bli. Jag är fascinerad över hela Kardashianmodet. Jag är fascinerad över hur detta tycks ha blivit en implementerad del i företagets varumärkesprofil.

Alla på M.A.C ser ju ut så här. Kanske får personalen rabatt på injektioner. Kan men ens få sådana galna läppar av injektion eller måste man operera? Är det getinggift som sprutas in? För den enda gången jag ser så svullen ut är om jag blivit stucken av en insekt.

Läppmodet har svällt till något så kopiöst ogreppbart att jag undrar hur det känns när de äter. Känns det normalt eller konstigt? Jag känner mig som en tant när jag resonerar. När jag står där med uppspärrade ögon och tänker tankar som ”vad är det med ungdomen nu för tiden”. Så unga och helt botoxade. Modet har verkligen stoppat oss i två läger. Vi som tittar på överopererade ansikten som om vi såg på outsiders. Något surrealistiskt. Det syns ju att man är jätteopererad med höga kindben, knäppt stora läppar som knappt går att stänga och lösögonfransar på det. Och så de, ofta hela kompisgäng, som ser likadana ut och som går och botoxar sig tillsammans, ser det som en del av sin vardagsrutin (likt träning) och lägger upp det på insta stories.

Hjärtat i mig skriker but why but why. Nog om man har en näsa som sticker åt skogen och som man mått dåligt över i åratal, eller rynkorna tar ut sin rätt helt för tidigt. Men ett omgjort face när man är 20 för att nå ett mode som bygger på operation. Im not in.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *