Det är jobbigt, när man plötsligt får en ny värld att förhålla sig till. När det inte riktigt är som man trodde. Vägen är inte längre självklar och fötterna står inte längre stadigt på den. Är det ens samma väg som du gått på hittills. Ska man våga fortsätta och hoppas på att den rätar upp sig, eller ta en helt ny väg. För visst måste det finnas trygga vägar som, även om det svänger en aning då och då, inte har fula bulor, som gör att du ramlar och blir skitig. Det måste finnas vägar som aldrig skulle leda dig fel. Frågan är bara om du redan står på den.
Man
12 juli, 2010
Nu nailade just känslan av klumpen i min mage just nu. Den vars existens jag ignorerar alltså. Med övertygelse.