Fick plötsligt inspiration till att skriva. Av mig. Allt på grund av en elak kommentar, naturligtvis anonym, om mig. Det kan vara vem som helst som ligger bakom, påståendet kan vara ren lögn och jag vet inte varför jag ens låter en sådan kommentar ligga på mitt utrymme, på min blogg, som jag förvaltar. På nätet kan jag kan påstå vad som helst, om vem som helst, och jag inte behöver stå för det själv. Men det kan också vara sant.
Med framgång kommer hat. Med starka åsikter kommer hat. Om man sticker ut kommer hat. Även om hjärtat sitter på precis samma ställe som tidigare.
När jag slutade på mitt förra företag fick jag några råd på vägen av mina två fantastiska chefer. Låt aldrig någon förändra den du är. De sa att jag kommer få det tufft, andra kommer vilja trycka ner mig, andra har velat trycka ner mig. Ändå sa de aldrig åt mig att dämpa mig. Tvärtom. De uppmuntrade mig att vara den jag är. Deras ord tar jag med mig, när jag blir trampad på, när jag blir härskad, när jag tycker och när jag tänker högt.
Det har förmodligen bara börjat.
Men hallå tjejen! Du känner inte mig men jag läser ofta din blogg och har aldrig ens övervägt att du skulle vara annat än en bra person. Dumhet på den nivån som kommentaren du fick är inte ens värt att lägga energi på. Fortsätt vara dig själv, var stolt!
Bry dig inte om idioter!
Seriöst, om den där idioten får dig att skriva eller vara dig själv mindre kommer även jag lacka ur. Jag kan också känna mig avundsjuk av allt du får gjort, men det gör mest att jag tar nya tag. Så om något känns bloggen som frisk luft. Så för guds skull, skriv mer.
Tack alla! Anonym 2, jag fotsätter skriva, och mer så fort jag hinner :-)
Det är lätt för mig att säga, att du inte ska bry dig,
lätt att påpeka att det förmodligen är idiot.
Lätt att vara klok,
lätt att vara objektiv,
lätt att se att du inte behöver lägg vikt vid oväsentligheter.
Men du Karin, varför ens skriva om det? Vem som helst ska ju häva ur sig vad som helst, är den personen verkligen någon? Någon att notera?
Det är lätt för mig att se, att du inte behöver ta åt dig. Så ta ett gott råd, ge inte sådana här saker utrymme i vaken ditt hjärta eller din blogg. Men det är, som sagt, lätt för mig att säga.
[…] över ett år sedan skrev jag det här. Och ja, jag tänker på det ofta och omfamnar orden i mitt minne. För är det […]