Jag kan bara konstatera att Västerbottenpajen sket sig rejält. Efter att ha förstört en pajdeg sprungit runt i tre affärer och klockan fem stått och tittat på en påse vetemjöl och ett paket smör, som om jag på något sätt skulle hinna knåda ihop en ny, tog jag med ett kilo västerbottenost i en burk och sa ”Varsågod, häll det över salladen”.
Någon hade glömt bort sin uppgift som löd att ta med gräddfil och gräslök. Behöver jag nämna att dessa tre var män. Hur svårt kan det vara att komma ihåg? Så det blev en midsommar utan dessa ingredienser och Som jag klagade. Som tur är blev det både grillat och annat smarrigt… utöver de obligatoriska midsommarkomponenterna.
Vi var ungefär tjugofem personer som fortfarande inte hade bestämt sig två dagar innan midsommar och som slängde ihop en midsommarfest. Det verkade dock som om festfixaren planerat i en månad…
En eloge till Jonas som inte bara trollade fram solen klockan arton exakt, utan också hade fixat till innergården på gamla väster med filtar, lyktor, satintyger i träden och en bar bemannad av två bartenders! som i och för sig var de som däckade först…
Hur mycket den lilla barnpoolen och badbollarna utnyttjades vet jag inte, men att vattenpistolerna, i vissa fall fyllda med GT, fick jag i alla fall känna på. GT i ögat är inte okej.
När grannarna blivit överfallna av en stor göteborgare med vattenpistol och två tjejer satt och sjöng så att fönsterna mot gården skallrade var det dags att flytta festen till Simon och Gustav Adolfs torg där det blev dans till jugoslavisk folkmusik, smart strategisnack inför en arbetsintervju, kattsnack med kocken från Hilton och Negronis som bartendersen sparat till just mig.
Danskarna drog hem i tron om att vi på midsommarafton har orgier och måste ha sex för att resten av året ska bli bra. Allt för fruktbarheten. De gillade midsommarafton.
Det fanns fler än sju sorters blommor på Jonas gård, men de glömde jag så klart att plocka och inte drömde jag om någon man heller. Men så kanske man ska gå och lägga sig på natten och inte någon gång dagen efter…
