En vecka senare dyker jag upp som den långsammaste nyhetsportalen Malmö har att erbjuda. Reklamöl började med att jag fick panikvända taxin eftersom jag glömt mina röda lurar hemma och kände att de var livsnödvändiga med tanke på mitt röda läppstift. Sen gjorde jag värdens dundrande avslutning med ett alarmerande ljud som fyllde hela lokalen, alla blickar mot mig och händerna för öronen följt av applåder. Nu kanske ni trodde att jag var effektsökande, kände mig osedd och ville ha allas uppmärksamhet där i min hörna. Det stämmer förvisso. Men rundgången berodde på några micar på scenen som tydligen fick för sig att de skulle överrösta Ol Dirty Bastard helt utan förvarning. En vän tröstade mig och min besvikelse över att inte ha fått spela mina sista bästa låtar med att ”det var tur att det hände dig, det känns som du kan ta sånt”. Ja, framför allt om man har tio ölbiljetter kvar i fickan.
Dagen efter fick jag för övrigt ringa runt i stan och fråga efter en kamera i en strumpa.
Men eftersom ni missade en del av min spellista får ni den här.
