Mitt liv

Det började med att jag tänkte lägga upp min årssammanfattningar i högerspalten. Det slutade med nostalgiskroll och upptäckte att jag lade upp fler vackra kollage förr. Jag hade ofta hatt, och har haft många olika frisyrer. Jag fick många fler frågor i fredagsfrågan även om jag har fler läsare nu. Jag hade två älsklingar och inte en. Inte visste jag att tjejkompisen till vänster på den här bilden skulle bli mamma till min lillebrors barn.

 

Just det, jag har varit sambo med en dansk och grät i en vecka så att jag fick gå till läkaren när han gjorde slut. Eller jag kom hem mitt i natten och skrek ”ska vi göra slut eller” varpå han för första gången, av alla gånger jag skrikit samma sak, svarade ja. Sedan ville han ha tillbaka mig om och om igen och skickade blommor och brev och grät. Vi hade i alla fall en passionerad relation. Idag en mer sval ölochfikasådan. Bambuser släpptes och vi satt i en lägenhet. Alltså, så söta. Jag åkte på slut-med-pojkvännen-rehab i Montenegro, en av två gånger.

 

Jag fick en dikt av jobbkollegorna på Sydsvenskan.Min vän Christina var livs levande och sprudlande och hade inte ännu blivit känd av hela Svenska folket som flickan som gjorde en bröstförstoring, hamnade i koma och blev hjärndöd. Min blogg citerades i Elle med en länk till det här inlägget.  Vi blev två , jag var hans allt och jag glömde den långa mannen som flyttade till Italien. Jag såg en ung man dö, bredvid mig, på en uteservering. Jag var gravid och han hade gjort min favorit, pannkakor, som jag bad om den dagen. Jag räddade en prinskorv och var med om en jordbävning. Det var Nike convention och jag dansade för några av världens bästa instruktörer och hade flätor och söta kläder. Över lag mycket dans.

 

Ibland hade jag ljusa stunder och var världens bästa flickvän och sjukt snygg. Jag var tvungen att äta väldig mycket och blev intervjuad lite hit och dit. Det var en himla massa basilikatävlingar och jag hade lätt vunnit om jag var med. Då och då rörde jag runt i grytan med mina åsikter och skapade debatt. Och så dödade jag någon. En gång var jag med och åt en sjukt lång råbiff och sen blev jag sviken. Lägenheten var med i ett inredningsreportage. Just det, det hade jag glömt men jag har hållit i ett Pecha Kucha föredrag i Rom och spelat ishockey på Malmö Arena.

 

Någonstans blev det 2011. Och allt gjorde ont. Nästan. Slottsparken var fortfarande min favoritpark och Lasse säljer min fisk och jag har vänner i skärgården. Jag var rätt snäll 2011 också. Mot djur alltså. Det gick så där. Även om det hände massor av bra saker i min karriär och jag hittade det här stället känns mycket som en dålig karusell av illamående. Det blev tre år.  Och sen träffade jag någon annan och om livet kunde bli mer snurrigt.  Ja det kunde det.

 

Jag gillar krogar i Köpenhamn, och på landet. Och ibland är allt så vackert. Så vackert. Kommer man på en idé är det bara att göra den, så jag startade en matklubb. Allt var bra, jag mådde bättre, hela jag var bättre ända tills det kom för nära och hans nya liv klampade rakt in i mitt. Fanns överallt. Bland vänner. På kontoret. När man bara vill vara ifred och ha nytt. Men jag har ju en rosett och röda läppar. Och en nyköpt lägenhet.

Tags: