Han tittar på mig
Jag tittar på honom
Han vet vad jag heter
Jag vet vad han heter
Han jobbar på byrå
Jag jobbar på byrå
Han klipper sig hos min frisör
Jag klipper mig hos hans frisör
Han sätter sig på tåget.
Jag sätter mig några säten bort.
Vi kanske borde hälsa snart…
För första gången sedan han lämnade soffan, gick till höger, tvekade ett ögonblick och tog trapporna ner för att fortsätta med sitt liv. Och jag lämnade soffan, gick åt vänster, slängde iväg ett leende och fortsatte med mitt.
Jag känner tittar åt jeanjackekillen i kön på pressbyrån, han tittar snabbt bort. Ska jag hälsa denna gången då? Nej, jag fortsätter med mitt liv som vanligt.
Oj, nu känner man igen sig.
Det tycker jag var den stora nackdelen med att pendla. Fast man sågs varje dag och kände till varandra så satt man inte så man kunde prata. Än värre var det med de man jobbat med för några år sedan som plöjde ner sig med iPoden i öronen och låtsades som om det regna.
Det är inte för inte jag slutat pendla. Det går ju att jobba på distans. Det är ju 2008 och inte 1978. Synd att alla arbetsgivare inte fattat det och kunde sparat många miljoner på dyra hyror.
Jag jobbar på distans idag. Mycket skönt.