Tomas fyllde år och fick hembakade scones och öppnade paket tillsammans med en nyfiken och alltid hungrig Cisco.
I ett av paketen låg morötter, äpplen och sockerbitar. Sen tog vi bilen till Söderåsen och Tomas fick rida för första gången i sitt liv.
Det var så otroligt vackert när tio hästar galopperade i en halv meter hög snö som yrde upp. Tomas visade sig vara en naturbegåvning och jag var otroligt imponerad hur han krattade hovar som om han aldrig gjort annat och galopperade i full fräs genom skogen. Det var tolv år sedan jag red. Men det satt kvar.
Min kompis för dagen, Annice, var pigg som bara den.
Det var omöjligt att hitta en stubbe att sitta på i skogen. Allt var som en vit sal och det var bara att slå sig ner.
Nöjesguiden hade prisutdelning på Hipp och jag har aldrig fått så många komplimanger på en kväll. Hälften sa att de inte kände igen mig vilket till slut blev komiskt. Ser jag verkligen så dassig ut i vanliga fall. Det gjorde jag till slut i alla fall, efter vodka ramlösa på Babel, bubbellimousine och dans.
Det bästa stället i Helsingborg, Chateau Foret, är inte en restaurang med underbar lunch längre. De satsar på sitt bageri istället och borden som man brukar bråka om klockan tolv stod tomma. Men som tur var hade de soppa. En helt otroligt god jordärtskocksoppa.
Jag åkte till Stockholm och dansade i två dagar på Nike convention. Eller jag skulle ha gjort det om jag inte blev magförgiftade. Det var i alla fall ett lika häftigt event som vanligt med några av världens största instruktörer inom träning och dans. Och en magisk stämning på golvet.
Allt var som vanligt. Som den ovanliga katt han var kunde man ta upp Cisco i knäet och så stannade han där. Som en filbunke. Det gjorde alltid djurskötare lyriska och de sa ofta att han inte alls var som en katt men som en hund. Och så bar de runt på honom, visade sina kollegor och sa ”titta vilken katt, han är helt underbar” och turades om att sitta vid hans bur när de hade rast. Det här är sista bilden som vi tog på Cisco. Han var alltid med oss vid frukostbordet. Min lilla bjässe.
En sån fin katt han verkade vara!
Ja, verkligen fin. Du får vara glad att du hade turen att få ha honom i ditt liv. Om än för en kort stund.