Därmed känns det bevisat. Nu vet jag vart allt flirtandet har tagit vägen!
Istället för att göra oss festfina för kvällen, piffar vi, tar en massa halvporriga bilder och vips ut på en dejtingsajt.
Där publicerar vi hjärta och smärta i (någorlunda) välgenomtänka strofer, samt radar upp våra intressen och ointressen. ”Ja tack, surfare med saltvattensmak och solblekt hår i 25-40 års ålder” ”Nej tack till försupna kedjerökande playboys (skitsnygga killar undantaget) samt pojkar under 23 och män över 45”. Typ. Eller ”Ja tack till barrundor och hundvalpar” ”Nej tack till månskenspromenader, kinamat och siameskatter”
Det är en djungel därute. Minst lika hård som på krogen. Fast kanske med mindre fylla? Säkert lägre volym, antagligen minst lika många masker.
Men definitivt mindre ’instant gratification’. Här finns det ingen chans till snedsteg, inga möjligheter till spontanhångel på bardisken. Det värsta som kan hända här är att man skriver något olämpligt. Då är det raskt ”ciao” och vidare till nästa, utan könssjukdomar och dåligt rykte på kuppen. Praktiskt. Vettigt.
Fast kanske lite trist…
