Vad är det för kärlek män envisas med att hålla fast vid till Guns n Roses och Metallica. Varje vecka är det någon man med dåligt isolerade öronsnäckor som sätter sig mitt emot på tåget och bjuder på gitarrsolon.
De är oftast kostymklädda men lite barnsliga i uppsynen, runt 33 och geléstubbigt hår. Väldressade på sitt eget sätt.
Mig påminner det mest om förvirrade tonår och musikalisk avstickare i mitt liv där den gnissliga axelrösten fick mig och mina kompisar att gå i svarta t-shirts med tryck och börja röka.
Kanske för att Metallica har gjort världens bästa musik. Oavsett vad man tycker så verkar det ju vara så att det man lyssnar på i tonåren, det hänger kvar i vuxen ålder. Min pappa lyssnar fortfarande på Sinatra och Ella, för det dansade han till när det begav sig. Denna teori stämmer ju också om man räknar lite: både Metallica och Guns n’ Roses slog igenom på allvar 1991. Då var de som är 33 idag, dvs födda 1975, 16 bast, finniga och de både smygsöp och smygrökte något vansinnigt. Men främst tror jag att det är för att Master of puppets är en av världens genom tiderna bästa plattor och Use your illusion 1 och 2 går inte av för några hackor de heller. Men jag är ju som du vet duktigt partisk inställd till hårdrock, Metallica och allt det där…
Om det är du Stefan ska du veta att jag tänkte på dig när jag skrev. Inte för att du har geléstubb eller kostym :-)
Jo, det är jag. Vem skulle det annars vara? Nä, ingen gelestubb här inte och kostymen har väl inte åkt på än. Dock… hmm… varför inte? Nä, ska det lyssnas på Metallica så är det stuprörsjeans och vita, höga 80-tals basketkängor som gäller. Stenhårt! Lägg till en gammal sliten Danzig-t-shirt så är du hemma. Fan det kliar i fingrarna. Jag tror att helgen kommer att spenderas i soffan med guran i knät, ätandes snabbmakaroner, iklädd en urtvättad gammal Metallicatröja och bara lite för smutsiga, vita y-frontare. Wow! Jag längtar.