En morgon bjöd jobbet på frukost. Hälsosam sådan med surdegsbröd från en lokal bagare, hemmablandad müsli och smoothies. Höll på att sätta den färskpressade juicen i halsen när jag fick informationsbroschyren, om brödet, i handen, med en leende Carmelo på framsidan. Jo, visst jag vet mycket väl vem han är, den charmige Italienske bagaren med sådär lagom extremt heta magmuskler och en panter tatuerad ner mot…
Trodde aldrig att vi skulle äta frukost ihop dock, det var väl att ta i. I morse sågs vi igen när han körde upp bredvid mig vid rödljuset, eller rättare sagt, hans bild i storformat på en van, tuggandes på en brödbit med lagom plirig blick. Där satt vi öga mot öga tills någon knackade hysteriskt på bilrutan. En kollega som var strandsatt på Värnhem. Och jag som satt och hade den mest fantastiska fantasin om nybakat bröd…. jag rekommenderar bageriet varmt, Il Panificio, där allt bakas med kärlek. Allt.
