Förlåt. Men jag fastnade. Jag är nu på maj 2006 och är om än mer apatisk än för några dagar sedan. Måste presentera en reklamidé senast i morgon och det enda jag kan göra är att läsa om en copywriters liv i Australien. Jag är patetisk. Men det är så bra. Han har så rätt. Han är så rätt. Bara kommentaren ”jag träffar hellre en orakad tjej som sitter uppkrypen med ett glas rött än en rakad”…. Det går bara att älska män.
Jag själv då?
– måndag drinkar på Mrs Brown och de är bra för själen. Speciellt i rikt sällskap som kan prata om allt.
– tisdag öl på Metro med en rätt tragisk publik och en otrevlig servitris. Alla andra uteserveringar var fulla.
– onsdag tapas och rött på Gaspacho och älska deras grönmusslor. Älska.
Jag önskade regn i kväll eftersom jag måste stanna inne och göra en koreografi till Whitney Hustons ”Dance with somebody”. Kunde de inte välja en lite mer upplyftande låt. Tyck synd om mig nu. Jag ger det max tre timmar sen ska jag dricka vin och prata om allt. Och vara glad.
