I stället för att försöka vara eller bli som andra kanske det är bäst att bara vara sig själv. För i samma stund som man försöker se ut som eller vara som ställer man sig själv i underläge och blir en blek kopia av något man inte är. Varför ställa sig där under när man kan vara ett starkt original av sig själv. Det är ledsamt att se en sådan osäkerhet hos andra som driver dem bort från sig själva i viljan att vara som. Det är ledsamt att se att någon annan gör dem så osäkra att de tror att någon annans attribut skulle hjälpa. Jag har också varit där. Osäkert ung. Tillsammans med en äldre trummis. Ständigt ifrågasättande av mig själv och ändå störst i världen. Tittade upp på allt som var lite större. Idag vet jag. Både att jag var störst för honom och att jag var störst som mig själv.
