Vackra västkusten i vackra färger, och vackert hus med vackra människor. Två dygn i solsken och regn om vartannat, kalla hasvdopp i stora vågor, stekande hetta mellan hustak, arkitektritade hustak och inredning som hamnar i magasin. Öl, Tinto de verano och massor av mat. Långa promenader, musik och gitarr. Skratt och skratt och gud vad jag behöver skratt.
”Någon som förstår mig” tänker jag när jag går längs gatan och som ett brev på posten råkar jag senare på kampanjsidan ”everythingidoiswrong”. Här finns massor av tips och sanningar som skulle kunna göra varje mans liv mycket lättare. Och varje kvinnas. För en gångs skull handlar det inte om hur kvinnan ska hantera sin PMS – humörsvängningar och känslighet. Det handlar om hur mannen ska hantera det. ”Your home for PMS management” må vara en rolig och generaliserade kampanjsajt från Got Milk men den innehåller bra tips om hur man på bästa sätt bemöter en kvinnas tankar, humör och agerande, som jag önskar att varje man lärde sig. Inte bara lärde sig utan även använde. Om männen bara upptäckte hur lugnt det skulle bli genom att säga förlåt i stället för att säga emot skulle de aldrig göra på något annat sätt igen. Om man inte kommer ihåg tipsen så kör på grundregeln, vad hon än säger, vem som än har rätt, om hon skäller ut dig för saker du inte har gjort, vad som helst – säg bara förlåt och lär dig göra det med inlevelse och genuitet.
Känner man igen den eller? Vad tror han att han ska uppnå genom att försvinna. Det är ett säkert sätt att förvärra situationen och gå från gräl till galen.
Men precis.
Det är bara att svälja och säga det. Så blir allt lugnt och bra.
Förra veckan körde den här pigga åttaåringen Ella rodeo med mig i en hel timme. Hon ville bara springa, gärna utan mig på ryggen. Av någon anledning lyckades jag sitta kvar hela timmen genom att sjunka ihop som en potatissäck i sadeln. Det går liksom emot principerna att driva på och släppa tyglarna och låta en häst springa när hjärtat slår skärrade snabba slag. Tydligen var övningarna lite för avancerade vilket gjorde henne spänd och busig. Till slut fick jag låta henne gallopera i en cirkel om och om igen medan de andra travade skänkelvikningar i bågar och gjorde galoppombyten. Nya tag idag. Om inte annat får man fast rumpa tror jag.
På Koi går det bra att beställa Maki med friterad räka, avokado och lax men inte så bra att beställa några entrecoterullar med ost och sparris. Men det kunde ju en smart och tränad hjärna, som inte var skadad av helgens alkohol, räknat ut bara genom att slå ett öga på kombinationen i menyn. Dyrt är det också. Ok på kvällen men på lunchen blir jag bara arg. Koi serverar snål och halvtrist suhi och har inte tid att göra misosoppa på lunchen. Då finns det flera bättre ställe för samma sorts mat.
Bara för att jag varit så ledsen idag måste jag lägga upp en bild på mig, så som jag ser ut, när jag är riktigt glad. Man har inte så många äkta skrattbilder på sig själv, precis som man inte har så många bilder där man fångar ett sorgset, allvarsamt eller ett tankefullt ögonblick.
Som min ad gjorde samma kväll. Han visade en film på mig och i ett sekundersögonblick i den sa han ”det där är du”. Ett ögonblick där jag försvinner i tanken och bort, bara för några sekunder, sen är jag tillbaka i filmshowen igen. Den man brukar visa upp. Den jag brukar visa upp. Han berättade att han trodde att jag alltid var sprallig för att det är det alla bilder säger, men nu, om någon frågat, har han svarat ”nej hon är inte all så, hon är fokuserad och seriös”. Det känns bra att de som känner mig dementerar rykten om mig som duracellkanin utan djup, eftersom jag tydligen bygger den bilden rätt bra själv :-).
Igår fick jag ett sms som ruckade min tillvaro och fick den att gunga och mig att ramla bakåt i tiden. För mellan raderna så stod så mycket mer än det som egentligen stod. Sedan dess har mina timmar varit förstörda, jag har varit vilsen, arg och varje gång jag tänker på de söta små bokstäverna som formas när det handlar om barn eller djur har mina ögon tårats hundra gånger om. Det finns många sätt att säga att du är saknad här, i den här världen. Det finns många sätt att hålla sig kvar och påminna om det som var, som inte är. Och pratar man med en kvinna på 32 så är en hälsning om en sparad chokladtårta från ett barn, som man håller väldigt mycket av, ett ypperligt sätt att brusa upp hundramiljoner känslor igen.
Vad tycker du om blooms nya blogg?
Inget. Jag läser inte den.
Kan du rekommendera en bra frisör i Malmö?
Boudoir, Genko, Larsson&Lange, Studio 1969 och Jenny&Jessica
Jag hade jättemycket att berätta för några dagar sedan men jag har slätat ut alla tankar med cocktails och pratat så mycket med vänner de senaste dagarna att orden redan är använda och förbrukade. Känner jag inget är det svårt att skriva. Det brukar komma direkt från hjärtat och ner i fingrarna. Men jag kan ju alltid berätta vad jag gjort, eller så kan jag låta er fråga vad ni vill. Ja, fråga!
Vill du veta något? Skriv din fråga i kommentarerna så svarar jag.
