Förra veckan körde den här pigga åttaåringen Ella rodeo med mig i en hel timme. Hon ville bara springa, gärna utan mig på ryggen. Av någon anledning lyckades jag sitta kvar hela timmen genom att sjunka ihop som en potatissäck i sadeln. Det går liksom emot principerna att driva på och släppa tyglarna och låta en häst springa när hjärtat slår skärrade snabba slag. Tydligen var övningarna lite för avancerade vilket gjorde henne spänd och busig. Till slut fick jag låta henne gallopera i en cirkel om och om igen medan de andra travade skänkelvikningar i bågar och gjorde galoppombyten. Nya tag idag. Om inte annat får man fast rumpa tror jag.
