Blommorna från kollegorna var
mycket uppskattade, framför allt av katten. Om nio timmar ger jag
mig ut på nya äventyr… Jag ser fram emot 2011
I like big butts
Visst kan man ifrågasätta att Nike ägnar en hel kampanj åt kvinnorumpan. Veckorevyn publicerade nyligen en artikel som blev kritiserad från alla håll för att redaktörerna viker ut sig och visar hur stolta de är för sina ”normala” kroppar. I nästa andetag gör samma tidning ett Gör-om-mig-reportage. Frågan är ju varför man måste klä av över huvud taget. Varför man alltid måste lyfta fram fantastiska kvinnor och styrka utifrån deras kroppar. Ge beröm för hennes kropp, för hennes hy, för hennes hår i stället för vad hon är bra på.
Men jag gillar ändå Nikes kampanj av en annan anledning. För att den mesta reklamen för träning brukar visa upp trådsmala tjejer som inte har en muskel och som förmodligen aldrig satt sin fot på ett gym. Det är alltid lika provocerande. Och oinspirerade. Hur många gånger har man inte som instruktör hört tjejer som inte vill träna benen för att de tror att de ska få stora lår. Hell no. Form är snyggt. Form är hälsa. Och träning handlar ofta om just det.
Nu känner jag mig som en hycklare.
Ett mycket utelämnande inlägg
Det är så tabu att säga att man ska bajsa att jag inte ens klarar av att säga det till katten ens. Kommer hem på lunchen, möter katten i hallen säger ”Hej Arrakis, jag ska bara ba… jag ska gå på toa”. För övrigt kan man säga att man bor väldigt centralt om man kan gå hem och bajsa på lunchen. Man kan för övrigt också säga att detta är ett sånt inlägg min sambo skulle kalla ”för utelämnande”.
Självcensur
Jag skrev en väldigt fin text om något som berör många. Som många är med om flera gånger i livet. Jag fick till och med kommentaren ”Du skriver så bra Karin. Ditt språk är fantastiskt” efter det inlägget som egentligen inte säger så mycket om mitt språk men att det jag skrev om kan träffa rakt in i hjärtat.
Men jag tog bort det.
För jag insåg att det kunde såra någon som jag inte vill såra. Även om jag själv skrev det av egen erfarenhet och ur egna känslor, flera sårade sådana, skulle inlägget kunna misstolkas och såra någon som det inte handlade om. Det är så lätt att ta på sig skulden för ord som det inte finns namnlapp på. Jag publicerar det någon gång igen när det passar bättre.
Sist jag tog bort ett inlägg av samma anledning var när Elles chefredaktör hörde av sig och var upprörd. Det ni.
Jag är läskig
18 – min bästa födelsedag
Jag har varit dålig på att hålla listan igång, dessutom missade jag nummer 18, men det var det ingen som märkte….
Mina födelsedagar har varit storartade som min 30-års dag, och galna som min 25-årsdag, och resulterat i skadestånd som min 18-års dag, och som gett mig min bästa klubbupplevesle som min 27-årsdag. Men det bästa med alla mina födelsedagar är stunden på morgonen då familjen eller pojkvännen väcker mig med sång och bär in presenter på sängen. Kanske med en bricka med frukost, dekorerad med blommor, som min mamma alltid har gjorde runt min tallrik på min födelsedagar. Gullvivor, eller kanske rapsblommor som blommar just då den 22 maj.
