Inte ens Depeche Mode kan rädda Kois nya profil. Koi var stramt. Koi hade minimalistiskt goda drinkar. Koi var bra musik, snygga dj:s och snygga gäster. Nu är Koi stället som serverar redbullvodka som gäster spetsat med Rohypnol. Håll i drinken, förlåt groggen, om du skulle gå hit för att hyllningsefterfesta syntbandet som spelar på arenan ikväll. Jag tänker inte gå dit efteråt. Förmodligen inte Gore heller.
I helgen sjöng jag för allt vad jag kunde ta i, tillsammans med en taxichaufför och Johanna, hela vägen genom Malmö. Vi skruvade upp på högsta volym på taxi tjugotretjugotretjugotres standardfrekvens, Din Gata, och ylade till Lauryn Hill. Det var en bra avslutning på middag, drinkar på Belle Epoque och dans i sofforna på Babel.
Johanna är nere från Stockholm. Utan barn! Det innebär vin, mat och klubbing. När hon flyttar ner i mars är det också det jag förväntar mig men jag har fått tuff konkurrens av min gudson. Det verkar som att bebishäng lockar mer än barhäng om man är mamma. Det kan jag förstå. Om man slår ut hur mycket man hängt i bar och hur mycket man har hängt med barn under sin livstid så borde man vara rätt trött på det förstnämnda. Och vad är väl en drink mot en jollrande plutt? Eller tja, eller en öl mot en bajsblöja.
Jag har tagit över civilingenjör-rollen i familjen souza-ericson och ritat upp hela vår nya lägenhet skalenligt i illustrator. Man skulle kunna kalla det ambitiöst. Kanske lite nördigt. Definitivt bra. Nu kan vi planera in allt i våra nya rum på Gamla Väster.
110 kvm och 18 kvm balkong gör att det känns helt okej att det är en hyreslägenhet med fula plastgolv och inte en köpeslägenhet där vi designat toalett och kök själva, vilket var vår plan. Efter över ett års letande och kräset nejsägande till bostadsrätter är det här skönt. Men en hel del att göra.
Framtida hall med plan på vita väggar, schackrutigt golv och kristallkrona.
Matplatsdelen av köket med rundad hörna som väntar på ett superelips. Någon som vill sälja ett Fritz Hansen?
Vackra fönster och stuckaturer. Tack gode gud för lite fiskben.
En fantastisk balkong som ska få golv och hur mycket blommor som helst. Jag hoppas på en lantligt chic oas.
I sommar ska jag på ett tre dagar långt bröllop. Inte bara det. Det är ett veganbröllop. Inte bara det. Det är i Polen. Inte bara det. Paret har gjort ett inbjudningskort med fullt av detaljer som två medaljonger med mitt och min pojkväns namn ingraverade. Inte bara det. Det finns en hemsida för bröllopet också. Inte bara det. Vi blev inbjudna till tårtprovning för att kora den bästa bröllopstårtan.
De dukade upp en rad med vackra tårtor som de gjort själva, gav oss upptryckta papper med olika betygskalor, en tallrik och en sked. Det är inte helt lätt att göra vegansk tårta men mmmm dem morotstårtan. Hoppas det blir den.
Förra veckan skulle bli inledningen på en ny era i mitt liv. Eran där jag sitter iförd pälsjacka med ett cigarilletui och håller vant och diskret upp min nummerbricka utan att möta mannen med klubban med bicken. Jag och Veronica åkte på auktion. Tidigare har jag bara varit mina föräldrars medhäng och tittat på när de plockat hem äkta mattor och stora tavlor. Denna gången höll jag själv i nummerlappen och var jättenervös. Det var bara 20 personer i salen och alla grejer som jag var intresserat av, och mms:at hem till sambon som gav sitt samtycke, stod framme, redo att klubbas ut. Jag var noggrann och skrev ner mitt maxpris på varje sak. Sedan körde de igång i en rapp fart och snart hade jag budat över maxpris på varje sak.
De auktionerade först ut en stor stor kruka som jag inte alls skulle köpa. Men det gjorde jag. Jag var tvungen att värma upp med något för en hundralapp. Och nog var jag uppvärmd. Jag fick hem en vacker kristallkrona som jag drömt om i flera år, en tavla som jag aldrig tänkt på men vi har så många stora tomma väggar och så en äkta matta som jag inte riktigt vet varför den fick vara med i budgeten. Men jag hade fullt med adrenalin i hela kroppen när jag budade och det är den absolut roligaste hobbyn jag börjat med. Något dyr men i jämförelse med hästhoppning är det inget om man slår ut det på ett år. Så det så.
Min sambo blev något chockskadad trots mms-rapport och överläggning. Men det kunde väl vem som helst räkna ut att två damer med pälsjacka och cigarilletui inte kommer hem tomhänta.
Kristallkronan såg jag i butik dagen efter för 8995 kronor. Mitt pris var hälften.
Mattan finns på blocket, begagnad för 10 000 kronor. Min är helt ny och kostade mindre än hälften.
Tavlan av konstnären Jan Nalivajko är inte en litografi, det är originalet. Och den är vår.
Det blev nytt år och vi var med vänner i Stockholms skärgård. I ett hus med utsikt över hela den istäckta sjön. Vi åkte ut tidigt badade bastu, drack öl, hoppade ner i havet och åt Martins fantastiska långkokta gulasch. Värmde oss framför brasan och väntade medan killarna slamrade i köket för att få fram en tapastallrik med pilgrimsmussla på blomkålspuré, charkuterier och en ceviche. Och ytterligare slammer för att få fram den oxfilén med tryffelrisotto och vaniljpannacotta. Klassiskt och nyårigt. Och vi spelade rockband och lyssnade på dålig musik och bra musik från 00-talet var trötta och lekte viskningslek och somnade en söt liten friggebod mellan träden.
Lunchen på Vegeriet bjöd på en tankeväckande avlyssning. Den avlyssnade är, i likhet med en djup demografisk beskrivning, kvinna 45. Hon tittar på menytavlan på den vegetariska lunchrestaurangen, rynkar på näsan och undrar högt, men för sig själv.
– Vad är det där… raw food…. jaså, levande föda typ.
.
.
.
Vad är det där…. grillade mackor?
Hur tänkte hon här. Skulle en restaurang servera levande räkor eller levande kyckling. Vegetarisk eller ej? Jag har i alla fall aldrig hört talas om levande morötter och har svårt att tro att hon syftade på det. Men i och för sig. En kvinna som är över fyrtio som inte vet vad grillade mackor är kanske menar att färska grönsaker lever. Men kokta är döda.
Författaren av detta inlägg åt en linssoppa i minimal storlek för 69 kronor med beräknade ingredienser för 4 kronor, helt enligt den svenska skolmatsprincipen men med ekologisk purjo. Eftermiddagskompenserar med godis.
Idag har jag och Ludde stängt in oss hos honom för att ta fram konceptidéer för två olika kunder. Då får man även ta hand om en sån här som vill springa efter ett pipande ben för att sedan ta datorns plats i knäet.
Sen körde jag hem för att skrivaskrivaskriva. Då får man även ta hand om såna här som lägger sina leksaksmöss, en efter en, under min skrivbordsstol för att sedan hoppa upp och trampa på tangentbordet.
