Eftersom de lovade snöstorm idag och jag hade ingaproblem livetärhärligtinställningen klockan 03.00 i går natt såg jag det som självklart att vi kunde ha efterfesten hemma hos mig. Riskfritt erftersom jag ändå inte skulle kunna köra någonstans efter radions klass 2 varning.
Så vaknar jag till det här blasket.
Är det förresten oetiskt att äta en hamburgare innan man åker hem till sina föräldrar?
Jag längtar efter sill och ägg så mycket att jag trotsar min bakfylla och tar mig till Borstahusen där denna fisk kommer upp direkt ur havet, passerar fiskarens lilla bod och blandas i ättika för att sedan lägga sig på tallriken. Närodlat och ekologiskt kanske. Inga Abbaburkar så långt ögat kan nå i alla fall. Men jag försöker mest bara romantisera det hela.
Det var inte direkt vad en kille gjorde när han bjöd hem mig på lite middag och dukade fram sillburkar utan att ta av locket, slängde upp lite gafflar och ett paket lax fortfarande i sitt plastfodral. Pläff. Det var lite gulligt just då kanske men efter återkommande tillfällen upplyste jag om att man kan lägga upp mat lite snyggt. Kanske på ett fat. Man får i alla fall ta av locken innan man dukar fram. Ja, nu var det ju inte det jag skulle prata om…..
Det känns märkligt att det är full snökaos några kilometer in i landet när vädret är stilla och regnigt utanför mitt fönster.
Så tog jag äntligen tag i mig själv, gav mig av till Industrigatan för att fixa ett nytt körkort då det andra varit borta i några månader. Hoppet om att det skulle ramla ur någon byxficka har jag gett upp. Lämnade sedan in bilen för en tvätt vilket jag också dragit ut på. Och tänka sig, då HITTADE DE MITT KÖRKORT i bilen. Naturligtvis.
Idag har jag betat av saker. Det är en viss känsla att radera en sak efter en annan ur minnet och stryka dem på den gula postitlappen. Men av någon anledning fylls den alltid på av små saker som måste ordnas. Små saker som stör.
Enskilt kan de verka banala och det var kanske därför en av mina danselever höjde på ögonbrynen när jag sa att jag inte hunnit kolla upp vad en låt hette. Det tar ju ingen tid. Men samanlagt blir den där lilla gula lappen som ett helt kollegieblock. Ett enda samtal kan kännas som ett helt projekt. Och när jag fick ett samtal om att scenograferna måste veta vilket ljus jag ska ha under mina nummer i maj, just denna dag, kändes det som att huvudet skulle sprängas.
Det jag måste göra innan dagens slut är att rodda ihop en grej för tidningen Hennes fest annars kommer det att ligga tungt över mig hela påskhelgen. Och jag har nog med annat. Min ledighet är alltid uppbokad och varje timme är tillägnat ett måste. Sommaren ska jag hålla måstefri och gud vad jag längtar dit.
Vem vill göra en roadtrip runt Österlen i helgen.
Frysa med en kaffetermos på någon sten vid vattnet.
Köpa hem fisk från rökeriet.
Kryssa mellan gallerierna.
?
Påsken är nära. Äggen är nära. Kärringarna är nära. Och Jesus är ganska långt bort. Närmst är ändå de här klubbarna.
Skärtorsdag.
Pastell som är Malmös nya live- och dansklubb i ett ger pop och electro. Och i morgon har de en bokat in fina gäster till Jeriko. Läs mer Här.
Långfredag
Jerikos houseklubb Oh Baby kör tillsammans med Debasers electroklubb Drama. Platsen är Jeriko. Det kan bara bli bra.
Påskafton
The Rumbles storbokning är utbytt mot ett annat stort namn, D’explicit, som jag inte hört talas om. Men det får man väl inte säga. Inkonst är platsen och klubben brukar ju dra stor publik som både kan busvissla och hoppa.
På Jeriko finns ett gäng pojkar som hoppar i djbåset som små duracellkaniner. Det är så jag ser Discobelle. De ger alltid världens roligaste kvällar och denna gång är Dj Sujinho från New York på plats och även Jens och Jepson från The Ark.
Påskdagen
Åk på konstrunda och när du kommer hem är du så trött och nöjd att du kan hoppa över både orientalisk kväll på Bodoni och Disco Biscuits på Debaser med gott samvete.
Jag vill så gärna sjunga med i låtar direkt att jag hittar på egna texter i stället för att lyssna på vad de faktiskt sjunger. Det är inte förrän någon hör en yla som det hela uppdagas. Och då är det alltid avslöjaren som bryr sig lite extra om vilka ord du använder.
En man avslöjade mig när jag sjöng till The Message och rättade skrattande mitt engelska mummel ”I get the feeling” till ”Its like a jungle”. Jag ändrade mig så klart av vana för att ha fel i dessa sammanhang. Men nu har jag så lyssnat och kommit fram till att vi refererade till olika versioner av samma refräng. P Diddy är helt enkelt inte lika bra på att artikulera i sin ”Can´t nobody hold me down som Grand master flash är i originalet.
Jag älskar båda.
Varför är all ny hiphop så tråkig och all gammal så bra?
Mars 2008 – månaden då det hände så mycket på jobbfronten att jag fick sätta mig ner, gapa stort och undra när proppen lossnade på riktigt. Nu ska jag tänka på vad jag vill och med vem jag vill och hur mycket jag vill. Kan jag göra allt? Samtidigt? Eller kommer mina vänner och familj dra mig i örat precis som sjuksköterskan gjorde idag och säga ”du måste ta hand om dig”. Men jag älskar det ju. Bollar. Och nu när jag kan välja det som är roligast och inte behöver tacka ja till allt längre känns det lite som att cykla Regementsgatan i medvind.
