Jag hade en person i mitt liv som brukade stryka ut den bekymrade rynkan i min panna med sin tumme. I stress, i jäkt, i vardagen stoppade han mig. Såg. Förstod. Att även den som är stark känner. Att även den som är stark behöver. Alla behöver en sådan tumme. Och när den inte finns till hands har man alltid två själv.
Den lilla pricken på jorden
Jag älskar honom mer än himlen och jorden och så mycket att jag börjat skriva så här töntiga saker i sociala medier och tar tusentals tusentals med bilder. Och får ont i magen och gråter när jag tittar på nyheterna för att allt ställs i relation till honom. Tanken om att om något skulle hända denna oskyldiga unika enastående mirakulösa prick på vår jord sliter upp magen inifrån. Han som inte vet något än om hur grym världen kan vara. Han som legat och växt i min mage. En gigantisk investering. Genom illamående, ryggont och sparkar i revbenen. Genom det knäppaste man kan uppleva, en förlossning, smärtan, risken, snittet. Så är han det mest värdefulla som vandrar. Så vuxen redan. Så ömtålig. Så stabil. Så vinglig. Och han är hela mitt ansvar. Att han lär sig. Men inte gör sig illa.
När jag vaknar och ser hans klotrunda ögon, han ler busigt, pratar med kudden och testar sin röst, vänder sig om och tränar på att komma upp på knä. Då kan jag inte annat göra än att vara glad över att vi redan är vakna. Han och jag. Även mitt i natten. Om han vore den enda att älska mig räcker det i tusen år.
Gratis kaffe är gott
This is in: Ny Vinkel!
Det här tycker jag just nu om alla baby-inredningsbloggar och Instagram:
Blääääääää
Allt ser likadant ut. Samma färger. Samma möbler. Snark. Inte nog med det. De instagrammar samma rum hemifrån varje dag. Ja ja ja vi har sett din barnsäng och vi har sett dina kuddar nu. Och de har tusentals följare. Men har man sett den där kudden en gång har man ju redan sett den. Man kan väl inte inredningsblogga och alltid ha samma motiv?
Nä. Fattar inte fenomenet.
Observera inte värdera
Jag har lärt mig att det är bra att lära sig; skillnaden på observation och värdering. Om jag observerar vad någon sa kan det låta ”han röstade nej till förslaget” . Om jag värderar kan det låta ”han är emot oss, han tycker inte om oss för han röstade nej…” Det som är sant är observationen. Det andra ligger hos mig.
Det gynnar oss att sluta värdera och tolka och bara konstatera. Det ligger långt närmre sanningen.
Magträning i skogen
Uppe sadeln igen 4 månader efter förlossning. Började med två timmar i skogen på en Islänning och det slutade med att jag fick leda gruppen. Skills! Det visade sig att magmusklerna är på plats och rumpan är sittvänlig. Min sambo blev dessutom bortrövad och sattes på hästryggen för första gången i sitt liv och han blev helt hooked. ”Var är närmsta ridskola för män i övre trettio”…
Jihaaaa
Och superbebisen har klarat barnvakt två kvällar i rad utan minsta protest. Varit på gallerinatten med gudmor och lekt med kusiner.
Så är livet nu en stund
Mama in The city
In The city-dagen började med Pilates med bebis som sig bör chic 2014. En träningsform som ibland känns som att ha valt naturvetenskaplig linje när man egentligen vill gå estetisk. Jag förstår hälften de pratar om. Den milimetergrundliga magträningen med bebisen på mattan följdes upp med trendriktig lunch på Rawfoodhouse på Friisgatan. En Gaspacho och ekodyr juice. Tog barnvagnen (idag fick någon lära denna novis att gå ner för trappor med barnvagn på mjukast vis. Vetenskap!) till Möllevångstorget för en cappuccino på Kaffebaren och Bebis sov tungt genom det arga arabtutandet på gatan utanför. Score!Allt var dig likt i de missbrukarslaffsiga kulturkvarteren. I ett fönster stod det ”alliansen är skadedjur” på en skylt och hipsterna gick runt med sina tygpåsar, runda solisar och små mössor. Skämdes över min vagn som befäster könsroller med sin blå pojkiga inredning och önskade att jag i alla fall hade en rosa nalle eller något annat hen i vagnen för dagen. Förlåt! Lovar det är en slump! Jag köpte söt tryffel på vägen hem och en ananas-skål. City over and out.
Mörkt tyst och stilla
Sitter utanför huset. I bilen. Lillen snarkar i sin stol. Jag lyssnar på musik. Drar ut på stunden innan stöket. Att ta dig in från en bil med en påse mat har fått en helt ny innebörd. Man får nya färdigheter. Mängden man kan bära samtidigt och saker man kan göra med vänster hand. Det förvånar vad duktig man blir när man måste.