Bakfull på annan dag jul?

De bästa festerna jag är bjuden på ikväll är i Stockholm. På Esque finns Adam Beyer och Joel Mull och förmodligen några partyglada vänner.

I Malmö lär kön slingra sig lång utanför jeriko när Discobelle är tillbaka och hoppar i dj-båset tillsammans med lika glada duon Maria & Emilia från I Love. Electro. 90-tal. House. Och så representeras Deluxe med Dansmusen och söta Hanna.

Och Jeriko tävlar med Inkonst och Electronic soundclash som har Ticon som största namn. Annars är bland annat de ganska välrepresenterade Agaric och Jimi Disco i Malmö på plats.

Slagthuset har öppnat upp bakvägen för den som nu tycker att det känns som motiv nog att festa i norra hamnen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det e bar å åk

ÅÅÅååååh nu har de lagt in det tunga artilleriet för att få med mig till fjällen över nyår. Från flera håll. Två stugor, Johanna med pojkvän, ett annat par, Magnus, hans bror och sju extra killar i mössa. Och så jag i snowboard outfit. Det skulle vara av den anledningen då. Att vara så där snowboardsnygg. Jag ska minsann ha min egen bräda så att jag kan flasha på flygplatsen i så fall. Dricka varma drinkar i snön och bli serverad kallt bubbel i en röd stuga på nyår. Inte lyfta ett finger mer än de som knyter upp snörena om bootsen. Möjligtvis bryta ett ben i backen då eftersom jag inte har en aning om hur man åker bräda. Så det där med att vara snygg lär jag enbart kunna hålla i stillastående tillstånd.

Det verkar så mysigt men jag känner mig stressad över att var borta i en vecka. Eftersom det inte känns som att jag varit hemma på en månad. I och för sig så har jag tydligen inget som håller hårt i mig här hemma. Jag har tackat ja till en nyårsfest i stan och jag har en viktig koreografi att arbeta med. Thats about it.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Mission Hall

Jag har velat ha den här Pilasterhyllan av John Kandell i flera år. Men den känns så banal. I och för sig är det därför den är så snygg men min bror kan snickra ihop en exakt likadan. Jag ska gå och övertala honom nu. Så jag får den kanske lagom till augusti. Det kanske är mer lönsamt att betala 4200 kronor för den i vilket fall. I den ska det stå pumps och böcker.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Ett styck Johanna inslagen i plysch

I söndags fick jag en jättefin julklapp av Martin. Blev smått överraskad när telefonen ringde och han sa att de var på väg från Stockholm till Lund. Han dumpade av Johanna, iförd rosa plyschdress, hos mig i några timmar så jag var tvungen att hoppa och studsa av lycka. Vi drack kall vit glögg och åt ost i några timmar och jag fick en jättefin svart skinnjacka.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Borstahusenblöt jul

Håller på att packa bilen. Fyra gånger upp och ner för fem trappor. Tiokiloskatt. För många julklappar- som vanligt. Vi säger alltid att vi ska dra ner på det – som alla andra. Köra in om Lund för att krama bästa vännen om jag hinner. Sen – hälsa på familjen Drazic och krama bästa Veronica. Hälsa på min tredje älskade på Friisgatan. Om jag hinner. Vilket verkar omöjligt. Jag är i alla fall glad att jag inte är ett skillsmässobarn och måste flänga runt på denna dag. Utan mest sitta i soffan och ha det lugnt och stilla.

Så här såg julafton ut i Borstahusen förra året.


Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Klara, färdiga, GÅ.

Jag brukar säga att jag inte är en tävlingsmänniska. Att jag slutade rida när nästa steg blev SM för att jag inte ville tävla. Sanningen är nog den att jag är en sådan fruktansvärd tävlingsmänniska att jag helt enkelt inte klarar av det och hellre låter bli. Innan tävlingarna mådde jag så dåligt att jag kräkte. Innan jag skulle sjunga ett solo på scen mådde jag så dåligt att mina stämband gärna flätade ihop sig till omöjlighet för sångrösten. För utan att jag kan stoppa det fylls hela kroppen med adrenalin och jag förlorar inte. Det går inte. Jag ger mig i alla fall inte. Utan kämpar kanske ibland lite för mycket, kanske lite för länge. Men ibland måste man erkänna sig besegrad. Kanske nu. För ibland är det inte lönt att lägga ner energin när vinsten ändå inte är den högsta.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Ursäkta, men har ni lite chili?

Efter lite julshopping på stan och soffmys hos Rebecca var vi tokhungriga. Åt en rätt på Råå som inte smakade någonting och förstår verkligen inte hypen kring denna restaurang. Lite lätt saltsmak och en blaskig sörja med stora nudlar. När de frågade om det smakade bra svarade jag ”ja”. Varför gjorde jag det?

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter