Helt enligt oplanerad tradition körde vi glöggmys hela lördagsnatten. Eftersom alla (utom några veteraner som visste att det skulle bli för mycket glögg och valde vin) som dök upp hade med sig en flaska glögg blev det provning av så många sorter att läpparna liksom ville klistra igen och alla gick omkring smått sockerkickade. Och upp på allt hade jag lyckats jula till lägenheten utan gran men väl lite kvistar med discokulor samt en stjärna som jag ostrategiskt hängt över balkongdörren. Jobbigt om man heter Rickard och är två meter lång. It was a splendid evening. Långt in i natten och efter alla klubbar stängt igen gick de sista och då snurrade det så mycket att jag till och med lyckats städa köket utan att förstå det själv.
”Ungas intresse för religion ökar” lyder rubriken till en artikel i Sydsvenskan. Estetelever på Cybergymnasiet har ställt frågor till en präst. Bland annat frågar de vad som händer när man dör.
Alltså – präster har läst på universitetet. Inte dött och återkommit. Det är därmed helt omöjligt för dem att svara på den frågan. Gymnasieeleverna borde veta bättre och hålla sig till frågor om vigsel av homosexuella.
Jag såg fram emot den här veckan ganska länge. Och nu är den här utan att på något sätt vara som jag hade önskat. Det var ju lönt att gå och längta och tänka på i flera veckor om det ändå skulle resultera i… inget. Just nu känner jag mig mest missförstådd och anklagad för något jag inte är. Alls. Men om någon redan bestämt sig för att det som kommer ur min mun mest är grodor så är det nog så att det låter kvack hur jag än formar mina läppar. Kram – Kvack, Puss – Kvack, Förlåt – Kvack.
Annars…
Idag tänkte jag se en föreställning med Rickard på Moriskan. Men blir förmodligen tvungen att tugga koreografi i mitt vardagsrum i stället.
Ska på Chicago i Köpenhamn på onsdag är det tänkt.
På Torsdag är det julmiddag med jobbet på Gastro och de förväntar sig slips runt huvudet och dans på bordet. Jag räknar inte med att komma hem.
På fredag. Tja. Dricka mig full kanske.
Bilden på Dolly Parton på Sydsvenskans förstasida skrämmer mig. Hela den amerikanska vulgära jakten på glamour som resulterar i skrikiga tanter med stora hår och långa naglar skrämmer mig. Att de alltid har stora blomsterdekorationer med persikofärgade rosor stående i husen med marmorgolv skrämmer mig.
Sterling är min drog. Det kliar i fingrarna och jag får lätt ångest för att jag inte har några pengar över på kontot till en resa just nu. Helst skulle jag vilja boka in flera resor under våren så att de liksom kommer i följd. Det kanske kommer sluta med att jag snattar läppstift på ica som jag sedan säljer i loppishallen på möllan för att finansiera mitt beroende. Nu har jag i alla fall ingen medberoende längre. Förr var vi två som triggade varandra med mail plus länk till en resa och texten ”ska vi?”. Det bästa var om det stod ”Jag betalar, ska vi?”. Det hände dock inte så ofta och om reglerna är ”jag betalar resan så betalar du hotellet” så förlorar ändå alltid den som ska stå för hotellet eftersom det alltid är dyrare än en sterlingresa.
Jag har lagt bud på en lampa. Men nu har jag blivit lite för snål för att betala tusen kronor för en lampa som ändå bara står och dammar i någon mormors gamla lägenhet just nu. Samma lampa går säkerligen att hitta på någon loppis på landet där de än så länge inte förstått att lampan är eftertraktad. Jag spår att om ett år kommer alla vilja ha dessa lampor med svarvad fot så det kanske ändå är värt sina 1000 kronor?
Så… vara lat och låta dem frakta hit den från Stockholm eller ge sig ut på loppisjakt? Det sistnämnda är lite roligt men jag vet att det aldrig kommer hända så det är väl lika bra att lägga ett maxbud.
Jag fick några överaskningar under kvällens glöggmys. Dels att någon som jag inte träffat på flera år ringde på min dörr med present i handen. Dels att någon av mina självklara vänner glömde mitt nummer. Dels att min mobil har flippat ut och inte skickar de sms jag skickar. Dels att en av mina manliga vänner tydligen har haft ihop det med en annan manlig bekant som jag känner som staight och med flickvän. Ibland vet man bara för mycket.
Soooool. Det är sooool! Jag måste ut och lapa D-vitamin. Och där går jag med ett fånigt leende och låter mig bländas. Verkligen stirrar rakt in i det runda klotet så att det gör ont i ögonen.
Det enda jag inte kan göra idag är att köra min bil. Den är så skitig att om solen skiner mot rutan ser jag inget. Det måste vara grådassigt om jag ska köra bil, för jag tänker inte tvätta den för mina sista pengar denna månaden. Roligare kan jag ha. Som att köpa en ny dörrmatta eller en cylindervas.
För övrigt är jag värd något till mig själv efter att ha putsat mina fönster samt lyckats koppla in min laptop till stereon utan någon manlig hjälp.
