Kläderna gör mannen

Många är de flickor som gnäller över sina pojkvänners klädstil eller att de inte bryr sig alls. Det morras i smyg vid ett köksbord hos någon väninna. Vad ska jag göra? Planer smids och allt efter att månaderna går så förändras han bit för bit och till slut så kan man till och med släppa honom fritt bland butikerna med gott resultat. Han förstår naturligtvis ingenting. Och om flickan någonsin (några år måste gå) skulle peka på sitt utmärkta arbete skulle hans protester ljuda. Han har ju sin egen stil.

Det finns dock en genväg. Att träffa någon som redan har full koll.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Mest troligt just nu är tragiskt.

Några alternativ för i afton

– Glögglounge med Ajabu som bjuder på romglögg, vinylvernissage och fotoutställning. Tillsammans med resten av Malmös mediefolk vilka liksom rör sig i någon slags flock. Det går även att skåda den vackra men inte så sällsynta ras på nöjesguidens månatliga tillställningar samt vad som helst som heter bjudning och hålls mellan folketspark och möllan.

– Bli full med Patrik, bränna musik och titta på design från Japan.

– Stirra in i väggen och tänka på hur hemskt det är att det blir mörkt klockan fyra och att jag påverkas otroligt negativt av detta. Sedan gnälla över att jag inte bor i ett annat land med massa sol.

– Fortsätta efter Glögglounge till Djungeltrumman.se fest på Jeriko. Och efter förminglet med samma människor som alltid är på förminglet kan man hänga på klubben Versus.

Kan man ana en viss tristess i dagens inlägg.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Jag ger upp


Grapefrukten har sprutat mig i ögat en gång för mycket. Nu slänger jag skiten. Det är ju helt omöjligt att äta. Mitt tålamod på morgonen är inte heller det bästa. Jobbar hemifrån idag vilket är lite lyx och farligt nära sängen.
Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Jag vet något som inte du vet.

Sitter och arbetar med flera olika läkemedel just nu och blir mer och mer irriterad att vi inte får gå ut och berätta om detta till allmänheten. Att svensk läkemedelsreklam är reglerat till att endast innefatta läkare och specialister som målgrupp. Men här sitter då jag och vet att det finns hjälp mot vissa sjukdomar och komplikationer som alla borde ha rätt till information kring. För information är reklam lika mycket som reklam alltid är information. Och båda delar vinklas oavsett om det kommer från Röda Korset, ett vaccin, Red Stripe eller SSU.

Alla borde ha rätt till information om vilken hjälp som finns och kunna ställa krav på sin läkare om sin behandling vilket idag inte är så lätt. Patienten kastas ut på nätet i en djungeln av information för att finna svar. Något som diskuterats vilt den senaste tiden. Är det rätt eller inte? Ska vi verkligen låta den vanliga mindre vetande människan få sådan makt för sig själv och sin hälsa?

Nej just det. Reklam är fult och oärligt. Man skulle kunna säga att vi arbetar för djävulen. Eller är det så? År 2008 då ingen lyssnar på splaschar och budskap som skriks ut. Eller är det så att branschen vet att för att någon ska lyssna idag bör det vara ärligt.

Lurad eller inte. De som tar fram en revolutionerande studie eller har ett läkemedel som kan hjälpa många vill så klart berätta om detta för alla. För det finns inget mer frustrerande än att läsa om personer som lider av något och sitta med en lösning i sin hand. I stället för att berätta för patienten måste man nu vända sig till läkaren som redan jobbar med ofantligt många patienter med ofantligt många olika problem. Så varför ska han ta till sig information om just ditt problem.

Och ja. Det handlar så klart om marknadsandelar och pengar. Men det gör det för alla andra också oavsett hur vackert organisationen eller företagsprofilen än ser ut officiellt.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Tur och retur till Helsingborg.

Jag kör från Malmö till Helsingborg i morgon bitti. Och ja, ända fram till jul faktiskt. Om du vill samåka innebär det mindre bensinutsläpp och billigare resa. Det vill säga ett bidrag till kampen mot global uppvärmning samt mer pengar till julklappar. Så, har ditt tågkort gått ut och du dessutom är trevlig kan du ju skicka ett mail.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Lägg en skinka runt snoppen och skicka hundarna på dem.

Plastikururgen Troilius fick skärpt straff till fyra år. Fyra år för att ha missbrukat sin position som läkare. Fyra år för att ha sövt ner och våldtagit sin patient under behandling. Berätta för mig hur detta kan värderas till fyra fjuttiga år vilka dessutom minskas med en tredjedel. Berätta för mig varför detta inte ses som grov våldtäkt. ”Skärpning” – jo visst. Men borde inte hela den svenska lagstifningen och straffpåföljden ses över för våldtäkt och andra brott – så som misshandel. Att våldtäktsmannen sen riskerar att få sin läkarlicens indragen är ett stort hån mot varje person som någon gång kommer att lämna ut sig fullständigt i händerna hos sjukvården. RISKERAR?

För någon vecka sedan fick en 55-årig man två år för våldtäkt av ett barn. Två år för att kanske förstöra ett helt liv. Lagen har nyligen ändrats från att dessa brott klassas som övergrepp till att klassas som våldtäkt. Ett steg i rätt riktning – men långt kvar till rätt straff.

Ändå ligger vi långt före flera andra länder vad gäller straffpåföljden för våldtäkt. I Danmark, exempelvis, är det så kort tid i fängelse att gärningsmannen ofta kommer ut direkt efter avslutad rättegång då de redan avtjänat viss tid i häkte. Redo igen. För signalen blir ju onekligen, såväl i Danmark som i Sverige, att det inte var så farligt. Att kroppen, framförallt barns och kvinnors, inte är värd mer än skiten under mannens vackra skosula.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Kokkonst eller klubbkultur

Retro vid Möllan kör klubbar på mattema. Men jag har svårt för att gå på en klubb som heter Fish and chips. Urk. Fettigt, tungt med en eftersmak av illamående. Namnet sätter onekligen associationer med konsekvenser som föjd. Då går jag hellre på klubben Milk n Cookies. Namnet får en att känna sig omhändertagen och precis som hemma. Som en eftermiddagsfika hos en snäll dagmamma ungefär.

Hur som helst. Den förstnämnda flottiga klubben kör på lördag klockan 23 och spelar nu rave, jungle, grime och electro med Andy Pipkin och Harry Ramsden.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter