En fläckig historia
Vad eller vem är fnurren på Spots tråd. För några år sedan hade de världens bästa delí. Dessutom massor med goda lunchrätter. Så kom första förändringen. De bygger ut restaurangdelen och framför allt delín som flyttar in. Och dessutom skriver media om Spots nya stenugn där nu pizzor ska göras. Men så försvann alla goda lunchalternativ och kvar stod pasta, sallad och chiabatta. Besvikelse nummer ett.
Sedan öppnar Spot upp även i Västra Hamnen och min första och enda lunch där var katastrofal eftersom det tog dem ungefär en och en halv timme att servera maten. Det tog inte lång tid så hade de slagit igen.
Och nu. Den största besvikelsen av dem alla. Spot har gått och blivit som alla andra. Deliín är borta. Det är skandal. En lokal med potential för världens bästa afterwork och delí är nu blott ett café med pastarätter och chiabatta. Som alla andra.
Nu har vi inte många delí kvar i Malmö.
Dumma malmöbor som hellre äter på McDonalds.
Dagens outfit
Curling
Jur fugin kand.
Jag har precis blivit förlöst ur ett fyra timmar långt juridiskt föredrag kring nya lagar i läkemedelsbranchen. Känner mig som en nyfödd förmodligen gör. Jävligt arg för att de tagit ut mig ur min skyddade värld som var rätt mysig och ut i ett kyligt rum med konstiga människor som säger konstiga saker. Jag säger ju bara bla bla bla i jämförelse. Det enda jag har lust med är att skrika och be dem klippa av navelsträngen. Jag vill inte förhålla mig till några regler.
Min vän som är nere från Stockholm hämtar snart upp mig på järnvägsgatan och muntrar upp stämningen. Lunch. Dunkers. Vin. Skratt.
Godispåsen avslöjar allt.
Den berättar allt om den kvinnliga hormoncykeln. Bara det att jag köpte påsen är en indikation på att det är något skumt på gång, att jag dessutom köpte ”5 choklad för 20 kr” i förrgår är ett solklart tecken. Och visst. Sprang upp ur sängen och tryckte i mig två ipren för att lindra smärtan av ett ägg som tyckte att det skulle börja vandra nattetid.
Inte nog med det. När jag tittade ner i påsen med lösgodis fann jag ytterligare bevis. I påsen låg det sötlakrits. Och inte bara en sort, nej flera sorters sötlakrits. Ja, om inte gammal så i alla fall så pass mogen att jag skulle kunna skaffa barn.
Mina matvanor är helt förvrängda. Vid lunch spisas det så mycket att jag skulle vilja ha knappar på de elastiska tightsen att knäppa upp. Och sedan går jag i tron att vara mätt hela dagen. Men när klockan är åtta och träningen är slut och min mättnad fortfarande sitter i så är så klart blodsockret på en extremt låg nivå och Ica tar emot mig med sina öppna armar och sitt godisutbud. Jag plockar på mig lite mat, trycker i mig godiset på vägen från ica upp till lägenheten (300m) och så rör jag inte maten. För jag är ju mätt.
HOTET

Det är Oh Baby i morgon vilket utgör ett stort hot mot min capoeiralördag.
Flickan Kissey Asplund är Malmös kvinnliga motsvarighet till Jason (= ploppar upp överallt) och gästar klubben med sin soul. Medan housetakterna gnider i bakgrunden. Svettigt, intimt och en av stadens bästa klubbar – naturligtvis på Jeriko.
It could be the boys.
På lördag ska jag göra något som jag velat prova sedan åtta år tillbaka. Varje morgon på torget nedanför min balkong i en lägenhet på den spanska ljuskusten dansade då ett gäng småkillar i mönster som drog tanken till karate. Jag stod med mitt glas rödvin och försökte memorera stegen i huvudet men min kropp har aldrig lyckats återge dem. Men nu kör de Capoeira på Forum. Onsdagar klockan 18.00 och Lördagar klockan 13.00. Drop In.
Jag ser Helsingör från mitt skrivbord.
Den här veckan har jag gått upp 06.00 jobbat till 00.00 och sovit där mellan. Vilken tur att vi har Olongte som kostar 160kr/hg på jobb och att en kille kommer med frukt, massa nötter och gör smothies av färsk frukt om morgnarna. En liten tablett av fiskleverolja, torkad frukt och en bulle med ost sen är tågfärden på 50 minuter botad. ”Om det är något du önskar i kylen är det bara att säga till”. Ja, kanske en flaska champagne på kylning skulle sitta fint när mitt killerprojekt är över.
– Det går inte att ha kjol på Öresundstågen. Avståndet mellan säte och säte gör det omöjligt att lägga benen i kors men däremot fullt möjligt för resenären några säten bort att titta rakt in under kjolen.
– En lunch i Helsningborg kostar mellan 64 och 120 kronor.
– Det finns en nyöppnad kaffebar som gör sitt eget kaffe i en stor rosa rost. Grundaren är naturligtvis en prisbelönt barista och alla i svart kostym går hit även om de serveras av en cool kille i röd mössa.
– Tivoli ligger kvar.
– Thairestaurangen vid hamnen, samma sida som Tivoli, serverar en fantastisk pad thai vilken gör magen till en stor svullen boll som liksom tynger ned en i skrivbordsstolen och det blir inte mycket gjort efter denna svåra misshandel. Jag har ätit detta två gånger denna vecka.




