Vid behov av att käka billigt ställer man sig i en lång McDonaldskö. Beställer en hamburgare för 10 kronor eftersom den tar fyra minuter att göra. När tiden börjar gå ut säger du ”ursäkta men jag ska med tåget”. Så får du välja en annan burgare ur deras färdiga sortiment vilket med största sannolikhet alltid innefattar en Big Mack. Du har nu tjänat in 22 kronor enligt Big mac index eftersom Sverige ligger på 32 kronor.
Jag har ätit chips eller godis varje dag i åtta dagar i sträck och börjat nypa mig själv i skinnet för att kolla fettvävnaden. Det är sådant som vi tjejer gör och de som inte gör det gör det visst det. Sen suckar vi och köper fem choklad för 20 kronor. Gnäller lite extra. Vaknar nästa dag, skådar spegelbilden ur flera perspektiv och tycker att vi är snyggast i världen. Det har liksom varken med kropp eller våg att göra utan mest dagsformen. Och den suger just nu. Idag.
Jag vet vad det här handlar om. Men det är bättre att trycka i sig fem choklad på raken än att inhalera nikotin. I alla fall fram tills jag blir inröstad i tjockholmen med stöd av mina vänner.
En som måste ha gillat katter är Andrew Lloyd Webber som hyllar dess väsen och karaktär i sin musikal Cats. Någon som måste ha studerat varenda rörelse hos kattens smidiga kropp och dess vakna ryck är koreografen. Och de som måste ha extremt roligt är dansarna i sina underbara kostymer där de åmar sig över scen och lyckas fånga en katts minsta detaljer. Cats är en musikal som charmar. De olika karaktärerna tolkar sina roller extremt bra vilket gör det svårt att låta bli att fnissa. I alla fall om man gillar kattens värld.
Cats har egentligen ingen större historia att berätta utan presenterar snarare ett gäng katter. Dansnummerna är proffsiga och musiken som skrivits för musikalen har gjort sig känd långt utanför scen med artister som Barbra Streisand och Elaine Paige. Den svenska uppsättningen i Malmö förvånade mig. Den var riktigt bra. Jag är alltid skeptisk när något översätts till svenska och sätts upp på en liten scen. Men jag rös ungefär i tre timmar. Och när ett barn står helt ensam på scen och sjunger Memory med den klaraste glasröst läggs alla huvuden på sned.
Den som säger sig ogilla musikaler har förmodligen sett få och förknippar det med krystade övergångar från dialog till musik. Ungefär som att jag inte klarar av klämkäck buskis. Men det är svårt att inte bli berörd av en londonuppsättning av Phantom of the opera. Och det är svårt att inte bli berörd och framför allt glad av Malmöuppsättningen av Cats.
Och om man inte visste det tidigare går man kanske från salongen ett styck klokare och vet att en katt kräver respekt för att sänka sig till vår nivå och låta oss närma dem. De har alla karaktär. Det går så klart att muta med laxpaté.
Idag följde jag med Veronica för att vara smakråd under inköp av vinterjacka. Det slutade naturligtvis med att jag själv hade köpt en grå parkas som tydligen varit med i senaste numret av Elle och därför sålt slut direkt. Enligt flickan på Monki hade jag en extrem tur vilket räckte att säga för att jag skulle köpa. Om andra har ett tokigt beroende av skor har jag det definitivt av jackor. Jag har hur många som helst och tycker alltid att det saknas någon variant. Väntar just nu på ett paket från Stockholm med en skinnjacka som jag velat ha sedan i somras.
För övrigt förstår jag inte alla dessa modebloggar. Det finns ju tusentals. Hur orkar de, vem läser vad 19 åriga lisa har på sig varje dag, och varför ser alla likadana ut och hur kan de ha så extremt många besökare. Mitt enda uttryck är Why with drama.
Klubbnördarna finns nu överallt i sina fyrkantiga glasögon med, jag förmodar, ingen stryka. Den coola nörden gjorde entré och tänk om de stackars originalen kan få dra någon nytta av denna nya statusvåg. En revansch som förmodligen utövas av de som, i sina tidiga år, satte fälleben på den som var klassens då utpekade nörd. Wikipedia hänger inte direkt med i trenden. De har lagt upp en fantastisk exempelbild på en stackars utlämnad nörd.
Vidare beskriver de en nörd som: ”lätt negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde… Den yttersta stereotypen av en nörd är en mager tonårskille med finnar och glasögon, som är extremt intresserad och kunnig när det gäller teknik – i synnerhet datorer – samt fysik, kemi eller astronomi.”
Dagens nörd är inspirerad av highschoolfilmer med temat ”ful nörd blir snygg tjej och kysst av biffigaste killen i footballteam”. De sista tio minuterna av filmen åker så klart glasögonen av och tro det eller ej; där under finns en modellsnygg skådespelerska som nu fått världens bästa självförtroende. De hade vi aldrig kunnat ana. Dagens nörd ser skiljer sig något från wikipedias exempel. Kanske mer så här…
Jag förstår verkligen inte hur man kan välja att äta brunchen på Metro. Jag förstår inte att det kan vara fullt klockan 13.00 en lördag. För de serverar sunkig mat som varken gör något för ögat eller gommen. Inte en uns fantasi har använts när de stekt upp sin kyckling eller värmt på de fabrikstillverkade pannkakorna. Och de där rörorna som verkar vara något vegetariskt alternativ bör ta en ny vända hos kocken.
Tidigare kunde de få för sig att servera en lammragu eller lägga upp brownies till de bakfulla. Nu har de inte orken att ens skiva upp lite gurka eller tomat för att göra det lite fräschare. Och på frågan om de inte kunde ordna det svarar den nonchalanta personalen – nej. Att de dessutom jobbar i slowmotion, har noll koll på vad som saknas på bordet och låter skitiga tallrikar stå framme bland ätande gäster gör att jag har fått nog. Nu får det vara bra med Metrobrunch.
Jag efterlyser bra brunchställen i Malmö som förstår att det ska vara fräscht, personalen ska vara trevlig och att allt blir lite bättre om man bara ger lite extra. Så höj priset med en tjuga då och lägg de där jävla kycklinglåren i någon marinad och fixa lite smooties.
Några alternativ är:
Hai om man känner för japansk brunch, Vinylbaren för amerikansk men tyvärr utan am pancakes, Hilton för lyxbrunch men då får man se till att boka bort i tid och Konsthallen för jazzbrunch och lite nyfikna alternativ till vita bönor. Lite dyrare. Mycket bättre.
Chokladfabriken är inte ett ställe som känns rätt på tungan någonsin. Förstår inte hur de kan misslyckas så med sin positionering i Malmös mest klubbtäta kvarter. Ändå ska klubben, som döpt sig till det lite förvirringsframkallande namnet Festen, köra där ikväll. De tog sitt pick och pack från Debaser och jag hoppas att de lyckas vända attityden kring en av stans mest döda lokaler. Festen arrangeras även i Stockholm och Göteborg med dj:s som Scottie B och Johanna B.
