Om jag inte skulle träna ikväll hade jag smygit förbi C/O-bar och låtit hjärnan slappna av med lite oslipad standup. Och så hade jag hoppats att de kommit med något nytt. För hur man kan behålla samma publik med ständigt samma skämt och samma komiker förstår jag inte. Jag tror jag hört några av de återkommande Oslipatprofilerna dra samma skämt tre gånger om. Det är ungefär lika många i publiken som inte hört det. Därmed tre som skrattar av ärlighet och 13 för att supporta. Skittrist.

Jag skulle gärna komma ihåg hela monologen som upptog de sista sju minuterna av filmen 2 dagar i Paris. Men jag minns bara orden ”Jag sa att jag inte kunna ligga med en och samma person resten av mitt liv, även fast jag vet att jag skulle kunna det, så sa jag det” och ”Det finns en gräns för hur många uppbrott en och samma person klarar av”. Hela filmen genomsyras av ett välskrivet manus som fick mig att småfnissa i en och en halv timme. Förutom det sista som kändes väldigt verkligt.

Jack från NY och Marion spenderar två dagar i Paris. Hennes hemstad, tillsammans med hennes föräldrar, hennes ex, hennes kvarter. Det blir till hans svartsjuka, hans oförstående och hans osäkerhet. Två kulturer möts och i detta fall i en promiskuös konstnärskultur där det talas om sex som om vi talade om priset på mjölk.

Det är ingen vanlig klichéartad kärlekshistoria men en underhållande och välskriven film.

Lund är en väldigt tyst och död stad en söndag klockan elva på kvällen. En och annan person springer över ett torg. Varenda student sitter och pluggar under en glödlampa eller sover av sig gårdagens rus med fracken i en hög under sängen och kalsongerna kvar inuti byxorna som slitits av under vingligt jämmer.

En söt stad, har Lund alltid varit för mig. Där jag föddes och får således kalla mig själv lundensare även om jag så enbart bodde där det första året av min livstid. Det är tydligen strikta regler kring det. Lundabo och Lundensare, blanda aldrig ihop dem.

Men för den som inte har barn, sitter under en glödlampa på dagarna och springer på nationer på kvällarna, eller spenderar sina pensionstimmar på ett sofflock i ett lummigt villaområde mitt i stan har Lund inte så mycket att ge. Inte så mycket liv och nöje. Men små söta gator och hus.

En del bloggar har skalat bort allt tjafs och kvar står en enkel och tydlig idé. Här är en blog som jag är lite förälskad i just nu.

THIS

Nu kan jag berätta att om man slänger en iittala ljusstake i ett stengolv går den inte sönder. Det bara ringer i öronen i ungefär 20 minuter.

Om man måste gå in i duschen och låta het ånga skölja över kroppen och sprida sig ut över rummet bara för att klara av att byta om till träningskläder utan att få köldskador är det verkligen dags för hyresvärlden att sätta igång värmen. De gamla 40-tals elementen pruttar ut en fisljummen värme som inte ens ett duntäcke hjälper mot. Varför ska de envisas med att hålla på värmen tills det är ett uppenbart faktum. I min förra lägenhet, i samma hus, tvingade jag dit fastighetsskötaren med en termometer. Den visade 17 grader vilket tydligen ligger under det tillåtna värdet. Jo, tack. Jag fick nästan gå med vantar inomhus. Nu bor jag på högsta våningen och börjar undra om varmvattnet ens orkar ta sig upp genom ledningarna.

Förresten gillar inte killar Elisabeth Arden 8 hour. Igår fick jag höra att det luktar öronvax, vilket jag faktiskt håller med om och kan förstå vissa uteblivna munpussar. Och idag fick jag ett långt mail från en annan man som grämde sig över denna kräm som tydligen gör varje kvinna opåsättbar. Men den är ju som en fantastisk inpackning för läppen.

Måndag lunch. Det känns som att jag precis kommit till jobb. Har gjort en målbeskrivning på ett av mina sista projekt på Sydsvenskan. Och nu ska jag iväg igen för ett möte med en grafisk formgivare på stan för att prata en nylansering samt lämna över det han och jag gjort tillsammans till de som ska axla mitt tunga lass när jag lämnar. Efter mitt möte satsar jag på att vandra genom stan utan att titta in i skyltfönstren, lukta lite på solen och sova av de missade helgtimmarna innan Afroklassen ikväll.
Just a nother monday.

Några saker som borde klassas som beroendeframkallande preparat och därmed inneha en tydlig varningstext så som cigarettpaketen är.

Elizabeth Arden 8 hour cream.
Vaknade en morgon efter hårt festande, putade med ett par torra nariga läppar och pekade gnälland med ett finger på dem. Min dåvarande pojkvän, på väg till jobb, böjde sig ner för att ge mig pussen som han trodde att jag bad efter då han i mitt jämrande kunde urskilja orden e i g ht h o u r c r e a a a m. Besviken smörjde han in mina läppar med det enda jag hade behov av.

Läpparna vänjer sig otroligt snabbt och utan denna smörja som billigare kan uppnås med vaselin eller lypsyl blir läpparna mer torra än de var innan ovanan påbörjades.

Nezeril
Inget jag lider av men ack så många som förstör sina näsgångar och framkallar rodnad under tippen med ett starkt spray varje timme även nattetid. Med avvänjningsprogram kan man gå över till saltlösning.

Sony Ericsson
Andnöden bankar på medan handen letar i den stora handväskan efter telefonen. Väntar inget samtal, inget sms, men herregud om den inte skulle vara med idag. Svår ångest framkallas och kan endast botas med långsam nedtrappning. Som att börja med ljudlöst, kanske gå ifrån mobilen när man handlar mjölk på Ica, utöka till två timmars promenad utan telefon för att tillslut klara av att gå ifrån den en hel dag eller hör och häpna gå ifrån ljudlöst till avstängd under nattetid.

”På fredag är det jag som bjuder på middag, fin vin och bubbel hemma hos dig darling.
Sen blir det utgång J. Det ska du bara ha efter den här insatsen! Saknar dig men ses snart”

Min fredag är räddad av bästa vännen som är nere från Stockholm. Intagit min lägenhet, säng, kök – och jag älskar det.