Jag står i en matkö och känner doften av kokos. Som om någon kommit från stranden, inoljad och nystekt. Sneglar på kvinnan framför mig. Hennes kläder ser inte ut att klibba fast mot hyn som de borde. Jag förstår att hennes parfym måste ha etiketten ”med en doft av kokos” och jag förundras över att någon över femton vill ta på sig denna söta odör som gör att man snarare tänker på en bakelse än en hals som ska kyssas. Det hela kanske är ett misstag.
Dina ord kanske gör skillnaden.
När du mår lite dåligt. Det hänger något över byxlinningen. Hyn är mosigt röd och håret så där stripigt fettigt och inte alls fluffigt mjukt som alla andra har. När du känner dig ful vilket du inte alls är. Tänk då på det här.
När din flickvän inte har den sammetsglänsande guldhyn, de perfekt runda kloten till bröst eller den där midjan som dina händer når hela vägen runt. När hon inte tittar på dig som om hon är född till att suga eller läpparna är svullna som jordgubbar. När hon slutar äta. Gråter på toaletten. Väger sig varje morgon. Gömmer sig i en stor t-shirt. Släcker ljuset innan du får röra. Tänk då på det här.
Nu tänker du förmodigen inte trycka på play här. Men om du ska förstå detta inlägg är du tvungen.
vem vad när?
”Och jag kommer att sitta bredvid dig så länge du sitter vid den här floden. Och om du går för att sova kommer jag att lägga mig och sova framför ditt hus. Och om du ger dig av långt härifrån kommer jag att följa dig i hälarna – ända tills du säger: gå din väg. Då ska jag gå. Men jag kommer att älska dig så länge du lever”
Paulo Coelho
Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät.
We are family
1. Pappa avbryter någon mitt i deras historia för att lyfta glaset med vin och skåla.
2. Mormor berömmer köttet
3. Bror berättar en helt osannolik historia som någon gubbe på hans jobb berättat.
4. Pappa berättar hur gott köttet är.
5. Jag berättar om mitt jobb hetsigt.
6. Mormor säger att köttet är så mört så.
7. Jag pratar om vad jag åt på en restaurang häromdagen.
8. Johan berättar vad han åt på Baggens
9. Pappa berömmer köttet på Baggens
10. Jag berättar något om jobbet
11. Pappa ger en jävla kommentar om det.
12. Jag brusar upp och lämnar bordet i raseritårar
13. Johan tittar ner i tallriken
14. Mormor säger ”nääää vilken god sås”.
15. Jag kommer tillbaka vansinnig och forstätter diskutera
16. Mamma försöker medla
17. Pappa berättar hur det är egentligen.
Eftersom jag kommer från en familj där man pratar om mat 80% av tiden. Det är faktiskt helt bisarrt att lyssna på så kommer här en resumé av dagens:
Rökt lax med rosépepparolja. Lammfransyska med en sallad på rödbetor, ruccola, feta och getost. Färsk frukt med limésås. Espresso.
Men det är gott med nudlar.
Jesus loves you
Igår stötte jag på två tjejer, gamla i gamet, den ena numera i praxis gift med grundaren till A4P. Vi pratade gamla Jerikominnen. Tiden då vi var ute alltid och hemma aldrig. Tiden då de flesta ansikten på klubben var välbekanta. Var det bättre förr? Eller är det väldigt skönt att vakna upp en söndag, pigg, utan att ha gjort av med mängder av pengar på drinkar, gå en promenad och äta frukost på ett café. När jag är på klubb är det det bästa jag vet, när jag vaknar pigg med hela dagen framför mig är det det bästa jag vet. Inte förr men nu.
Ikväll har kyrkan höstpremiär och då öppnas portarna till det stora golvet. Som jag verkligen hoppas att de fyller med housedansare. Som svettas och busvisslar.
Im too sexy for my sweatheart
Och så levde de skilda i alla sina dagar
Att Malmömän är taffliga är allmänt känt bland kvinnorna i samma stad. Dessa snubbar som står fint och harmlöst med sitt glas vin och slänger små blickar i smyg. Skulle aldrig gå fram till den där vackra flickan i baren, hörnet, utgången, på dansgolvet ensam. Hon kanske vänder ryggen till. Har pojkvän. Skrattar. Varför skulle jag gå fram till just henne? Hon. Henne som jag aldrig kommer träffa igen om jag inte går fram just nu. Idag. Ikväll.
Men nej, jag vill inte störa. Hon kanske är här med sina vänner. Det är bäst att låta henne vara.
Du man med lockigt hår som stod med dina föräldrar, alternativt farföräldrar vid ett bord med vin i hand. Lite senare en kaffe. Du gick sedan bakom mig helt medvetet för att kolla in min rumpa. Våra blickar möttes sen försvann du. Lägg en flaskpost med ditt telefonnummer (Tuborg Guld) i Kävlingeån. Jag ska stå där varje dag till jag finner den.
Koiboys Koiboys
Idag blev jag tilltalad ”gumman” av en servitör på Koi. Det var inte okey – alls.
Vi skulle ansluta till ett annat gäng vid ett långbord där servitören som jag både känner igen från Röda Kran och Volym shasade bort oss på grund av ett ätande sällskap. Det har jag aldrig varit med om på en av mina favorita barer, men inte ens Sibban och utnämnd ägare kunde stoppa skiten och det var då jag fick höra orden ”Gumman”. Ursäkta mig men det är något som är tillägnat få att säga och då görs det med respekt. Inte dis av samma slag.
Vi gick där ifrån illa kvickt.
Ey man we was shrooming
Den som inte gått och sett någon av Skånes Dansteaters föreställningar har missat en fredagstripp. Oavsett om man förstår det hela eller om man hittar på sin egen lilla handling så är det vackert. Rörelserna, musklerna, ljudet, projektionen. Första gången jag såg Pers Planet tyckte jag att det var lite jobbig. Lite för mycket pling pling och illamående. Idag visste jag bättre och satt fashinerad av varenda scen och rörelse som andades till publiken. Även om jag inte visste exakt vad som hände när kunde jag känna känslan. Min väninna sa ”ja, det var ungefär som att äta svampar”.
– Och ja, varför inte ägna en fredagskväll åt det här.
