Dagens bästa sms:
”Ikväll har natasha bedingfield en exklusiv spelning på Café Opera. Finns du i publiken? Det gör Justin Timberlake… Osa till mig om du vill komma.”
Jag är i och för sig ganska tveksam att sexy back killen kommer att vara på plats men det kan vara kul ändå. Nu ska jag ut på middag till Daniella och Eddie som jag hoppas kunna släpa med ut i natten. Och efter Operan blir det F 12.
Jag är så glad efter att ha läst mina slutomdömen från den avslutade copywriterutbildning på Berghs. Så glad att jag bara måste publicera några delar här. Min egokick för idag.
”Du behöver nog inte damma av dina gamla grammatikböcker*. Dina texter håller genomgående mycket hög klass, både hantverksmässigt, idémässigt och stilmässigt. Du borde ha blivit enbart copy för länge sedan.
Men du ska nog ganska snart se till att enbart vara copy och inte copy/ad. Det brukar aldrig vara en bra idé att vara både copy och någonting annat.
Du får aldrig förlora din förmåga att fråga om du inte förstår. Det är detta som skiljer de amatörmässiga copykatterna från de riktiga lejonen. Du frågar, får kritik, jobbar om och det blir alltid bättre.
Hej arbetsgivaren, om du nu läser dina anställdas mail. Se till att hålla fast vid Karin, för hon är väldigt duktig!
* Något som jag själv kommenterat och tyckt i början av utbildningen.
När vi ändå är inne på smak så undrade jag var Hanna, fina fina Hanna Graaf, köpt sina jeans. Om det var i en butik på turiststråken i turkiet eller bara en enkel liten Abdullabutik i Landskrona. Herregud, kan man släppa in något så smaklöst på en klubb kan man väl släppa in någon med hawaiiskjorta också.
Utsvängda ljusa jeans prydda med paljetter eller något liknande längst hela benet. Hon behöver professionell hjälp.
Jag blir rädd när jag hör p3:s diggylista. Toplistan över vad vi smakfulla svenskar lyssnar på och laddar ner. Jag börjar verkligen tvivla på hela mänskligheten.
Först trodde jag att jag råkat ut för ett av P3:s skämtprogram där de knåpat ihop sina egna låttexter men förstod till min förfäran att detta var på riktigt. Det håller inte. Jag lämnar ut en varning för känsliga lyssnare inför detta program.
Skärpning Sverige för helvete.
Finns det något annat ställe än finstockholm som har de sjuka kösystemen där någon med namnbricka ska stå och peka på de som får komma in. Du vet alltså aldrig när, eller ens om, du kommer in på nattklubben så vida du inte ligger med barchefen, heter Graaf i efternamn eller har en minimal klänning och höga stilett.
Ett gäng franska dansare stod utanför klubben Neu på Stureplan i lördags och tackade Sverige och huvudstaden för deras fina mottagande. Vansinniga. Fem killar som flygit till Stockholm enbart för att klubba och killarna fick svaret att det var fullt och att det kanske skulle ta dem en timme att komma in och så släppte den smala lilla killen in tre andra ryggdunkandes pojkar i stället. Då kan man undra hur dumma vakterna tror att deras publik är. Jag tyckte det var riktigt pinsamt å klubbens vägnar.
Detta system finns inte i London, inte i Paris, inte i New York. Men i vår kära huvudstad ska vi så klart vara lite speciella. Det är så otroligt löjligt och jag går bara in på dessa klubbar om jag vet att jag har gästlista. För att ställa sig där och förnedrat bli bedömd av en vakt som inte har en aning om var jag jobbar, vad jag tjänar eller var jag köper mina kläder ställer jag inte upp på. FY. Jag tar bara för givet att det är dessa parametrar som spelar roll.
Anledningan är så klart att de vill välja ut sina gäster. De tar in rika snubbar som vill ha unga flickor som fnittrar högt. Men en bra nattklubb borde kunna få in rätt publik genom att nicha sig hårt. Inte genom att exkludera folk. Tänk vem de skulle kunna råka säga nej till eftersom de bara känner till klubben för inbördes beundran och de som syns i hänt extra.
Och vilket bemötande sen. På Grodan hittade inte vakten våra namn på gästlistan förrän jag kommenterade att de stod på baksidan av pappret. Då beskyllde han den stackars tjejen som satt i kassan, och tjatade på vakten att de skulle släppa in oss, för att ha skrivit dit oss i efterhand. Vilka trevliga arbetskollegor. Hon bedyrade sin oskuld, vi kom in och jag ville ta vaktens Yankeekeps och trampa på den. Vad tror dessa outbildade idioter att de är?
Om vi har kommit dit för att förgylla just deras klubb borde de vara tacksamma och le stort i dörren.
Okej. Självaste Mr Timbaland ska ha fest på Hells Kitchen efter Justins konsert på tisdag. En ny skara stockholmsfolk ska få äran att dansa med detta gäng. Närmre 450 personer har blivit inbjudna till extra party och framträdanden och jag är inte en av dem. Hur är nu detta möjligt? Jag borde naturligtvis vara där och skaka rumpan. Vem ska annars göra det? De blonderade stockholmsbrudarna som ser ut som de har stoppat upp något i rumpan så deras ögon spärras upp som små tefat och de är så stela att man tror att de ska gå sönder när som helst. BAH. Det här måste redas ut.
Vi intog ett eget litet rum på Grodan igår. Vi = lite clubbare och fem galna dansare från Paris. Det var så fruktansvärt bra att jag ville kyssa de svettiga väggarna. Publiken bara skrek när dj:n från Berlin levererade sina beats och hettan var så stark att det sprutades vatten och kastades isbitar från baren över de dansande.
Fler bilder från hur galen kvällen var.
Dansgolvet var trångt men vårt rum längst bak i lokalen gav så mycket plats att vi kunde ha ett eget battle och jesus vad fransmännen kunde dansa. De körde även en liten privat cat walk för mig inklusive vouge, rumpshake och mycket boxershorts och bara magar.
Efter att ha dansat loss ett tag fick jag applåder och en tjej kom fram och bugade och tackade. Tänk vad lite dans från hjärtat kan ge.
KÄRLEK
På en liten bakgård i Stockholms söder grillades det tonfisk och teriyakelax igår. Med en sallad på jordgubbar, feta och haricot vertes!
Efter negronis, rosé och farlig fernet pratades det om tre i topp liggbara skådespelare där männens favorit föll på Gwyneth och kvinnornas på Al Pacino. Men någon avslöjade sina drömmar om Pamela Anderson och Paris och då ville vi andra mest bara skicka denna herre på stilkurs. Get a Grip.
Själv kunde jag inte komma på en enda eftersom skådespelare aldrig någonsin eggat mina innerlår särskilt. Om jag måste så får jag väl klämma ur mig ett namn som Pierce eller Depp men jag putar hellre med läpparna för en bad as rock star med skitigt hår. Och hur uttjatat käns inte Brad Pitt.
Johanna påpekade idag att ordet negerhora finns i mobiltelefonens T9 funktion. Sedan tvingade hon mig att skriva ordet i min mobil. Under hot knappade jag in bokstäverna och jo det fungerade. Undrar än en gång hur detta kan vara möjligt.
Enligt uppgift ska den här T9 funktionen göras av ett företag i USA som scannar in ord från svenska tidningar vilka sedan genom statistik hamnar i telefonens ordlista. Jag undrar verkligen vilka tidningar de går igenom.
kanske bara lite bättre….
Getostsallad på nya restaurangen Paparajraj. Ihjälfrusna tår vid slussen och frågan om vi skulle ta taxibåt till WE festen. Öl och tequila på Debaser i stället med Adis, och Johanna x2. Lulliga och frågan om vi skulle ta taxibåt igen. Fredsgatan 12 i stället. Och det är ungefär där minnet tar slut med vackra små luckor av negronis, luftpistol aj, danstokiga fina vänner, adis lägenhetspal som dj:ade… somnade i en taxi.
Min kamera har fått en knäpp och vill bara ta bilder i 0,3Mb men Johannas kamera fick följa med och fler från mig kommer…
Bilder från F12 här.
