”Men vaddå jag har blinkat med lampan”

Igår blev jag vansinnig inne på Volym.

Först gick jag in och beställde två mojitos och en två öl, när jag väl fått dem och lastat upp dem på en bricka kommer jag på att jag vill ha nötter. ”Nej tyvärr vi tar inte fler beställningar”. Jag trodde det var ett skämt och frågade snällt en gång till och jag inte bara kunde få lägga till nötter till min dryck det men fick ett hårt nej.

Tog brickan för att gå ut till mitt bord och blev stoppad av vakten som sa att jag inte fick ta ut drycken. Då fick jag nog, vandrade upp till bartendern som tjugo sekunder tidigare serverat mig för att få svaret att han hade ”blinkat i lampan”. Ursäkta mig men betyder det då att jag ska förstå att om lampan blinkar får jag inte ta med mig den dryck jag beställt ut till mitt bord på den fullsatta uteserveringen? Jo, det var ju solklart.

Det var inte en dag som jag tänkte nicka snällt och ge med mig vilket jag faktiskt burkar, utan jag ställde till en scen för det skulle idioten ha. Jag var ursinnig och ville ha pengarna tillbaka vilket jag inte fick och då smällde jag av fullständigt och berättade för honom att jag inte känner till deras hemliga kodspråk med blinkande lampor och att han kanske borde meddelat mig om att jag inte kunde ta med mig drycken ut när han tog beställningen.

Det finns ingen skylt på Volym som säger att ”när vi blinkar med lampan så får ni inte ta med er drycken ut och det är tjugo minuter kvar tills vi stänger”.

Tillslut fick jag ut min dricka. Vem orkar med den gapiga tjejen liksom.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Im sorry


Jag fick inte vara bakfull idag. Det var mitt mål igår när jag gick ut och det sprack totalt när mojiton rullade in. Jag älskar mojitos, det är som en stor chipspåse – det går inte att sluta.

Skulle upp klockan åtta, köra till mina föräldrar och sitta där och plugga i lugn och ro. Nu sitter jag här och väntar på att spriten ska tränga ut genom porerna och bort från min kropp. Undrar vad jag får till middag där idag.

Hade jag haft framförhållning hade jag önskat Piccata Milanese .
Det kanske jag får nästa gång för jag vet att mamma läser här.

Hej mamma!

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Den blomstertid nu kommer

Så var timmen slagen.

Malmöborna har på riktigt hittat ut från var de kan tänkas ha gömt sig under vintermånaderna.
Plöstligt är alla lagom brunbrända, vältränade och nyklippta. Klädda i de senaste väl genomtänkta köpen (det är ju trots allt snart sommarrea) och sipprar drinkar på stadens uteserveringar.
Som om inget hade hänt sedan de sista desperata svinkalla kvällarna i september 06.

Men det har gjort det va.

Man kan inte ungdå att tänka att vi skandinavier, speciellt vi i Öresund, lever upp så påtagligt på sommaren att det krävs både höst och vinter för att återhämta oss och bearbeta sommarens händelser. Det är ljuva romanser som går i kras eller bekantskaper som inte överlever ett liv utanför parasollens förlåtande skugga. Löften som inte uppfylls sig och saker som aldrig blir gjorda.
Efter hösten kullminerar vår ångest och allmäna elände till köpfest den 23 december. Dagen efter att vi kollektivt tröstäter oss feta nog för att få motivation att under våren säga upp vårt sociala liv för att få ordning på valkarna på gymmet.
Men sedan börjar solen lysa och parasoller, vingliga bord och stolar (knappast i kvalitativ symbios med priset på maten som ska dineras i deras sköte) dyker upp.

Allt är glömt och förlåtet och genast tar en ny manisk sommar över för de stackars Malmöborna.

Sushi mellan kullerstenarna på Koi, slagsmål om brunchborden i solen på coffeemaniac, bakisbuffé på Intermetzo, Brunch på Hilton, repliker som ”ska aldrig sätta min fot på sunkmöllan igen” minst en gång i veckan, stekheta botaniseringsorgier på Marty under rea månaderna i jakt på nedsatt Ralph Lauren (som slutar i att man köper fullpris), sommarbaden i Skanör och Falsterbo. Den ständigt återkommande repliken ”Ska aldrig mer sätta min fot på västra hamnen, det är bara pack och fjortisar – och sådana som beter sig som pack och fjortisar”.
Gud va härligt. Summer 2007 Here I come.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Är det helg igen, oj då.

Den som försöker få mig att gå ut i helgen mosar jag sakta med en gaffel.
Jag håller för öronen och säger gagagagaga när någon försöker berätta om allt som händer.

Fast kanske jag slinker ner till skaniaparken på lördag vid tre och grillar en marshmallow och hoppas på lite bra musik och vackra ansikten som kanske kan få mig att le. Jag behöver det. Ska plugga mig blå innan så kanske jag hinner när explorers club fixat lite mys.

Någon annan som ska dit?

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Tvåa i reklamtävling!

Jag kom tvåa i Sydsvenskans Reklamtävling. Tvåa av 65 bidrag är inte en Niceresa men tydligen 500:- i presentkort. Konkurrerade ut massa byråer! Dessutom vann min och Sagas banner med nakna fötter som hängde och dinglade ner över webbfönstret överlägset över alla andra i klickrate. Min gamla kollega Malin Norlander vann det hela med sin grymma annons för slagthuset.

Nu ska jag ringa Skånes Dansteater och berätta att vi kom tvåa.

Trots det har jag ont idag.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Insider Sydsvenskan

Jag har i alla fall roligt på jobb trots att jag ska utföra grab twist and pull metoden på projektledaren. Här är vår kära creative coach in action. I present to you all Clyde Lange.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Karin hjärtar husman

Det bästa med att inte jobba nere på stan längre är bristen på valmöjligheter.

Jag kan inte välja att dricka dyrlatte varje morgon på Stjärncafét utan dricker automatkaffe på våning 2. Och jag kan inte välja mellan ett helt city av restauranger utan måste äta i företagsrestaurangen vilket besparar mig massor av beslutsångest och tid. Denna vecka är det husmanskostvecka i restaurangen och vilken lycka. Annat än det min wok kan fixa hemma.

Mina fem i topp Husman:
• Stekt sill med potatismos och lingon.
• Rotmos
• Kålpudding
• Stekt fläsk med löksås på småländskt vis = vit sås
• Mammas Dillkött

Gud jag fick inte plats med köttfärslimpa.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Celebrating DUM DUM

Hemlis. Jag kan hela denna rappen utantill. Har precis sjungit den för min kollega.

Skulle kunna lägga upp min och Johannas version av denna video inspelad -94 men besparar er. Vi vann i allafall tävlingen till Okej och jag var snygg i stor hood och kepa. Johanna var sexig i svart för kort klänning och platå singing dum dum.

Det här är så mycket högstadiedisco. Och gud vad den låten var bra. Love it!

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Min hund hette MAC

Ryggbiff med silvrig ögonskugga, tryffel smetade i metallicblått, feta med glitterdoppad cintronmeliss. MAC hade gått hela vägen i sitt färgsprakande tema och inte bara färgsatt maten men också väggar, bord, de dansande modellerna i kroppsstrumpor samt serverande modellscouter i silvriga converse. Very nice partaj.

Några fick inget med hem, några fick broscher med blommor. Systrarna Graaf fick kläder.
25 andra med kamera gjorde att jag blev sparsmakad.



Jag tackade för åtta mojitos i min mage, vinkade upp till mr dj Johan Allard som de hissat upp i taket, tiggde en Marlboro silver från en söt syster graaf, inte en aning om vem som var vem. Och cyklade mätt hemåt.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter