Jag är så arg att det kokar ur öronen, hela kroppen känns kaffekickad och jag börjar svettas. Kommer projektledaren hit nu så gör jag tusen nålar på honom.
Ibland undrar jag om någon i släkten fick till det med en Italienare därav mitt heta temperament. Jag går in på toaletten och skriker högt. Sparkar på papperskorgen och ler när jag går ut. Att börja räkna till tio innan jag skickar iväg ett argt mail eller sms kan kanske vara en idé eller skriva AAAAAAAAAAAAAH just här. Min chef (Italienska) skickar de arga mailen till sig själv. Jätteskönt tydligen.
Som tur är brukar hett temperament sällan gå hand i hand med långsiktighet. Därför kan jag lätt skrika jävla idiot jävel för att en halvtimme senare skratta hjärtligt. Jag får i alla fall ut det ur mitt system, oftast rakt och ärligt. Det värsta är om den andra är långsiktig.. oj då. Som min mamma som inte pratade med mig på en vecka efter att jag sovit hos en kille för första gången.
Det är ganska skönt att våga explodera i vilken känsla det än är. Allt för många håller det inombords och tillåter inte sig själv att ligga hoprullad på marken och skratta så att tårarna rinner eller att vara fullständigt vansinnig. I stället morrar de för sig själva eller aå börjar de med destruktiv snattning på Ica. Inte bra alls.
