Hallelulja
Nu räddar expojkvännen henne med sina producentskills och de ska snart sjunga in en duett tillsammans. Inte så mycket Malmö, men eftersom jag ska bli tillsammans med Justin den 14 juni i Stockholm är det minst sagt aktuellt.
Säg mitt namn… säg det!
Rapport från de nattliga bravaderna.
kompis – Ja, jag gick hem med honom.
jag – Men vem är det då?
kompis(viskandes) – Jag vet inte, jag kommer ju inte ihåg vad han heter.
jag – Ok, men kom över och sitt på balkongen med mig.
kompis – Jag kan inte, han sitter här i soffan nu
Det kan tilläggas att detta var kl 16.30 och det nyfunna paret hade då umgåtts även hela söndagen. Men vad pojkens namn är, det förblir en gåta.
Eventuell framtida nödlösning om de fortsätter träffas – ”får jag se ditt leg?” ”får jag presentera min kompis … ”
Nattlig vernissage
Igår var jag i en trappuppgång med de sötaste små handmålade luckorna till sopnedkasten. Därför stannade vi hissen på varje plan ner från sjunde våningen för att se vad de hittat på för motiv på varje våning. Så här i efterhand förstår jag inte riktigt den nattliga vernissagen men vi var väldigt tagna just i det ögonblicket. Någon som kan gissa vilken adress? Jag vet både en och annan som gjort nattliga besök här så någon kanske kan få in ett rätt svar.
Den 24/3 år 2007 åt jag…
Jag åt hur mycket halvkall pizza som helst igår, och det gick hur bra som helst till vitt vin. De tyckte jag var knäpp som tog ett foto på Jonas pizzadukning. Men det är ju så att mat är det bästa med livet och bör dokumenteras i oändlighet. Även om det så bara handlar om strimlad skinka med jalapeños och tomatsås på bröd.
Pizzatips för söndagen är: Fågelbackens Pizzeria med över 200 sorter att välja mellan, däribland 35 vegetariska och 28 inbakade. Beställ inte den med camenbertost. Hu.
va hjälp hur när varför
Lite visste jag om de stundande bravaderna som låg i gårdagens sköte då jag promenerade den lilla biten mellan hållplatsen och Waynes Coffee ute på Dockan i östra hamnen för brunch. Efter solskenspromenaden var det dags för lunch och ett glas vin och sedan var det dags att föna håret. Ut till Jonas (lovade att göra lite pr) i någon lånelägenhet på Sottstaden। Taxichaffisen måste tyckt jag ha sett väldigt märklig ut eftersom han stängde av sin arabiska musik och spelade country hela vägen fram। Allt med ett lismande leende på läpparna।Pizza och sprit stod på menyn, något jag inte på något sätt opponerade emot. Som vanligt på Jonas fester var det ett hopkok av körsångerskor, trevliga och smålänningar. Människor man haft sex med eller i värsta fall inte haft sex med men varit nära att ha det med och allt känns väldigt pinsamt. Sen då jag Karin och HC fnissandes i ett hörn med snacksen i besittning. Då mina bundsförvanter sambotråkade och gick hem fick herr Levin bli bästis med ett stycke frisör och en kvinna det visade sig att jag tidigare varit pissfull tillsammans med. Någon märklig liten sak med ett ryskt namn och något sneda ögonbryn flög fram och tillbaka i lägenhet som han var besatt. Efter jag försäkrat mig om att det inte var Linda Blair som efter ett könsbyte gjorde comeback i exorcismsammanhang andades jag ut och lät han hållas. Den fula skjortan till trots.
Jonas var på sitt världsbästa partyhumör och fick som vanligt alla glada och peppade för nattliga äventyr i Malmös nöjes djungel।Tillsammans åkte vi då alla till WONK. Med sina svettiga bögar i en cykelkällare med klistrigt glassplitter över golvet drog jag stilla slutsatsen att vi kommit lite vilse i djungeln. För att inte säga att vi lämnat den.På plats blev det nog några drinkar för mycket för satan va allt snurrade. Jag överkonsumerade cigaretter dessutom vilket är ett säkert tecken på att jag fått för mycket att dricka.
Då jag i något förvirrade ögonblick lyckats stämma träff med ett antal gentlemän på stället under ännu mer förvirrade sms-kontakter under kvällen och dagen blev det ett farligt springand i trappen.
Det roliga med bunkern är möjligheten att kunna fjanta runt och spela teater utan att någon tycker man är konstig. Tvärtom vore det nog märkligare och i större kontrast om man inte gjorde det.Hur som helst trillade jag på två förtjusande doktorander från Lund som försåg mig med cigaretter och festliga kommentarer till gryningens intåg.
Kvällens minus var att norsken på studieort i Umeå jag tagit för vana att alltid ha förvirrade nattliga konversationer över telefon med i berusat tillstånd inte ringde då han är i London och slår runt.
Höjdpunkten på vår distanstelefonflirtsrelation hittills var när människan kapat en flygbuss och lyckats få den att köra honom hem för fem kronor samtidigt som vi analyserade Oscarsgalan jag facistiskt satt och tittade på klockan fem på natten. Sluddrande var nog ordet. Att gå på WONK är som att gå på museum. Alla står lite dammiga på samma plats och säger samma saker, gör samma saker och långt ifrån gratis inträde. Någon borde sätta små objektförklaringar bredvid personerna typ: ”Sliten medelålders karaoketransa med tjack under näsan”, ”bögen som aldrig får till det”, ”bögen som alltid får till det och ångrar det dagen efter”, ”faghang – don´t feed it”. Listan kan göras långt.
Till slut sa jag mitt sista ”tack men nej tack” till någon blond historia och gick hem längst kanalen.
Kanske inte med så mycket mer vishet än då jag lämnade hemmet och d relevanta slutsatserna blir få. Men varje kväll kan ju inte vara brainfucking.
sms-straffad
Igår fick jag bara ett enda sms efter kl 22. Jag väntade inget sms, jag skulle inte möta upp någon och jag var väldigt nöjd på den fest jag var, men tittade ändå på mobilen förundrad några gånger under kvällen över att den inte vibrerat en enda gång. Det var lördag. Är det straffet för att man gått och blivit sambo?
Sommartid
Varje år undrar jag hur jag skulle få reda på det faktum att klockan ska ställas om. Alltid om inte. Om inte jag råkat höra på radio samma dag, råkat läsa på den sidan i tidningen, eller råkat höra någon nämna det i det offentliga rummet. Vad skulle hända? Skulle jag missa ett flyg, komma sent till jobbet, till fikat… vem vet. Jag lyckas alltid få reda på det på något sätt. Men det måste vara en hög procentsats som faktisk är helt ovetande just nu om att klockan faktiskt är elva och inte tio. Skynda er att vakna, brunchen på Metro stänger kl 16.
Jag är så avundsjuk
Medan ni vandrar i 15 graders vårsol ska jag sitta inne och läsa ett 200 sidor långt manuskript över Quentin Tarantinos film True Romance.
Om jag lyfter blicken ur papperna kommer jag mötas av solränder som skiner in i lägenheten och påminner om hur äckligt dammigt här är. Jag ska skaffa avdragsgill städerska (heja regeringen). Det här håller inte när man har tre olika jobb, pluggar och försöker vara party party dessutom.
Full och mätt
Jag har glömt bort drinken totalt, den fantastiskt goda Bloody Mary. Det känns extremt nyttigt att knapra på en selleristjälk och dricka pepparstark tomatsoppa en fredagskväll. När väl fötterna känns något ostadiga blir man i det närmaste chockad då man inbillat sig dricka gaspacho en hel kväll. Jag är säker på att detta blir sommarens drink, i alla fall för mig. Ännu ett steg i rätt riktning mot hälsosam.
På Torso Twisted är de fräscha och kraftiga för 120 kr inklusive lång matrik selleri. På Hipp är de absolut bäst. En något omgjord variant som serveras i cocktailglas. Men jag har hört att de som är kungen av alla Bloody Marys är de man kan köpa på burk på flyget (?)
Blowjob
Jag rekommenderar ingen att cykla strandvägen mot stan idag. Det går helt enkelt inte att komma fram för det blåser så in i helvete. Kronprinsenkrysset är det absolut värsta blåscentrat i stan. Där liksom formas en otrolig virvelvind som nästan kastar en av cykeln och in i väggen på Synsam. En skön solig lördagseftermiddag kan plötsligt förvandlas till livsfara.
Idag kan man köpa 11 bitar sushi för 45 kronor när Ikizukuri fyller fyra. Det tycker jag är göttigt.
