Jag förstår inte. Oriflame ska stänga ner här i stan och flytta till Stockholm och jag vet flera som snart står utan jobb. Varför söker de då otroligt många Ad:s, originalare mfl till kontoret i Malmö just nu?
Vecko Revyn Nollställd
Ebba Von Sydow är sparkad. Innebär det nya tider för Sveriges madeleine-look-alikes-kids, ska hon ersättas med en kulturonanist eller en annan flicka med tiara? Kanske någon med lite mer kött på benen? Ett ansikte kan säkert få upplagan att gå uppåt men vad som är inne kanske snart är ute. Och då räcker inte kunskapen om vilken väska som Paris Hilton köpt i veckan hur stor bildbyline man än har. Kanske är en någon med fingrarna i upplagor och ekonomi och som håller sig borta från omslagens glättade papper ett bättre alternativ för rollen som chefredaktör.
Så affärskvinnan Ebba trampar vidare mot framtidens nätskvaller för ”unga kvinnor” där hon gör sig bäst och dementerar samtidigt allt skvaller om sig själv.
Ooooooh, Tel Aviv!
Ljummen vårkväll, takfest under stjärnklar himmel. Detta är livet!
Solen har kysst mina vinterbleka kinder idag. Så pass att jag somnade vid fyra, bara för att vakna igen vid åtta och yrvaket snubbla in i duschen. Någon timme senare var jag påväg in till centrum i familjebilen (modell monster.) Där landade jag, efter en bra stunds cirklande, och med superflyt fann jag den perfekta parkeringen.
Gick på fest med spanjorer, israeler och svenskar. Flera av dem från Malmö, ingen av dem någon jag kände förut. En av israelerna frågade förundrat om det han hört var sant. Var det verkligen riktigt att svenskar tar med egen dricka till fester och dessutom dricker upp den själv. Så ar det nog… I Israel bidrar man med dricka till alla pa en fest. Man splittar t.ex. även notan lika, oavsett vad folk har ätit och är, upplever jag, överlag mer kollektiva i sitt umgänge.
Uppe pa taket känns det hur som helst skönt att bara vara. Med tuborg- och maccabi-öl, lite chips och gott sällskap en mörk men ljummen vårnatt, kommer man hur långt som helst. I Tel Aviv, Madrid, eller Malmö.
Av Rebecca
Have to drive naked
Vad som kommit mellan mig och en klänning från Lisa Wixell är just nu en bilservice.
Madonnas kollektion var riktigt dålig, med allt för många cityshorts, vilket måste vara något av det fulaste man kan ha på sig och det var det även år 2006. En klänning köpte jag dock…. bara för att dagen kändes tråkig. Den hänger i min garderob, vacker och oprovad.
Victoria Beckham lanserar för övrigt en ny jeanskollektion och denna gång blir det en helt annan stil än den förra med smaklös strass på bakfickorna. De kommer kanske att kunna köpas på Eriks i Limhamn inom kort, vilka säljer jeans i prisklassen 2000-4000 kr. Alltså inget för den som måste serva bilen och byta till sommardäck denna månad.
I feministens spår
Jaha!
På eget intiativ har den här veckans litterära sfär fyllts av feminismens, lesbianismens och kvinnosaksfrågornas ande. Gudrun Schyman gör det på börsen, jag håller mig bland bokhyllorna på bibblan.
Lite Brögger, Lodalen och den fantastiska lilla romanen ”Charlie” av finska Margareta Suber.
Ett måste för alla som liksom mig delar facinationen över överklassens badortsdramatik tidigt 1900-tal. (Jag fullkommligt kastar mig över allt som snuddar vid ämnet.)
En slags lesbisk ”Döden i Venedig” utan pedastri (eller va nu den kvinnliga betecking skulle bli) och lite mer vardagsrealism.
Mia Lodalens skamlösa smulsystrar lockar fram asgarv i sann buskisanda. Musbuskis helt enkelt, en slags lesbisk Bridget Jones med träffsäkra personporträtt med hemvist i Stockholms Gaylife.
Brögger är som opeium för oss kärlekstörstande självrättfärdigande ifrågasättare – att hon idag upphört att knulla kamelförare och ifrågasätta varenda monotom av monogami och emotionell finsoffapsykologi – och är gift med barn och herrgård – det låtsas vi fan i mig inte om.
Kanske har Brögger gripits av Stockholms Syndromet och sitter och kurar i det fängelse hon en gång kallade 1900-tals uppfinningen kärleksrelation.
Blev lite bläddring i modern queerlitteratur med – men det är ju så hemskt tråkigt och överanalyserat att jag inte ens orkar göra mig lustig över det.
Vidare var jag på dejt med en lustig dansk diabetesforskare och såg ”The Fountain”.
Om vi drar av Hugh, scengrafi, kostym och effekter – så har ni världens nu tråkigaste, menlösa, mest onödiga filmatisering.
Ena minuten är det spanska inkvisationen – sedan ett jävla träd och allt blandat med nån soklig historia i forskarmiljö med en döende författerska och apor med cancsersvullstar.
Symboliken är i typ peek-a-boo-format och det hela historien känns som första kapitlet i en fantasyroman.
gå inte och se den. snälla.
Är du en apa?
Idag är det Monkibusiness vid kanalen när NG håller party. Men där är så litet och jag orkar inte med klaustrofobi idag. En av de, i Malmö, överrepresenterade journalistdj:s står och rullar plattor bland de snygga kläderna som är anpassade för blivande mammor, de med ballongmage (eget erkänt problem) eller de som helt enkelt inte kan låta bli den extra tårtbiten. Love Oversize.
Jag ska hem och skriva en julsaga. Men hade hellre varit i Stockholm när min kompis öppnar klubben Neu på Stureplan Idag.
Två premiärer på en dag
Den ena var cykelpremiären. Fem kilometer till jobbet och jo jag tackar jag har ont i arslet så här i efterhand, därför tog jag bilen i morse. Men cykelturen var allt för att jag skulle känna våren i venerna. Cykelvägen längs Kungsgatan, fåglar som kvittrar, snygga pappor med barnvagnar och valpar. Sen uppförsbacke och andnöd.
Det andra var uteservering i solnedgång med en kaffe som blev kall innan jag ens hunnit halvvägs på den. Öl hade varit ett bättre alternativ till Mrs Browns goda bröd med rödlökssalsa och färskost för 45 kr. Vi vägrade lämna på flera timmar och i brist på gasolvärme fick röda filtar och rädda oss. Mrs Browns uteservering är poppis och har alltid folk i kvällssolen. Jag rekommenderar gärna. Sommaren är nära, och därmed sket sig alla planer på att lägga undan ölens bästa vän, Marlboro lights.
Vi åker aldrig mer tbax till Tyskland igen
Nej vi åker aldrig mer tbax till Tyskland min vän.
Tysklandsresan gör vi aldrig om igen.
Trött på trädgårdstomtar
Trött på ”ickerökare förbjudna” – precis överallt
Trött på krimskrams och hötorgskonst i överflöd
Trött på nutella till frukost
Trött på Tv’s deutsche Clint Eastwood
Trött på mardrömmar om tandimplantat
Dentalmässa i Köln.
– Har du tandläkarskräck, eller är friskluftsberoende, don’t go there!
Ditt jävla Entourage
2006 års mest uttjatade ord blev utan konkurrens ”entourage”. Detta ord som dyker upp i var och varannan tidning, ur alla lite hippas mun, vid fikabordet, ute på stan. Jag får krupp av irritation. Hur klarade ni er innan ni lärde er detta ord, vad sa ni då?
Jag och mina vänner
Jag och ett gäng
Jag med följe
De jag umgicks med igår
Vems fel är det att vi använder ordet som betyder ”omgivning” på franska? Kan det vara en viss tv-serie med samma namn som kan liknas vid männens ge-igen-serie till Sex in the city? Eller är det epostprogrammet för Mac, Entourage, som gjort att detta ord ligger så nära till hands på allas tungor?
Hemligt
Jag vet en sak som jag inte får säga… inte än. En sak som fullkomligt kommer skaka om mediamalmö. Jag har en förmåga att vara lite överdramatisk men gud vad jag bubblar nu. Som champagne eller kanske snarare en Ramlösa med tanke på att jag sitter osminkad i dassiga joggingbyxor framför datorn och det är tisdag. Inte så mycket lyx.
Det stod i och för sig en flaska rött vin på bordet när jag kom hem med texten ”…. öppna denna om du är stressad…” Vin ska i fortsättningen vara min mjölk.