Brangelina – I wish!

13 mars, 2007

Göttigt att vara megastjärna i gräddfilen!!!

Ibland önskar man att man var Angelina Jolie!
Jaja, nu suckas det väl ointresserat runtom i stugorna; ”Självklart, skulle det vara någon nyhet? Hon är ju råsnygg, tillsammans med favvo-pitten och allas vårt världssamvete.”
– Men det är faktiskt inte vad jag menar.

Nej det jag syftar på är hennes rekordsnabba, problemfria, singeladoptioner. Världens länder formligen kastar kids efter henne! Detta i en tid när kvoterna för singeladoptioner sänks, Kina säger t.ex. numera helt nej.
– Fler och fler väntar i åratal, förgäves, på adopterad babylycka.

Men Angelinas son känner sig lite ensam bland alla småtjejer han plötsligt blivit storebror till och då ska det klart fixas en liten kille i ungefär hans ålder. Instant lillebror.

Missförstå mig rätt, jag missunnar inte Maddox hans lillebror, eller Brangelina så många ungar de bara vill vara föräldrar till. Såvida de klarar av att förbli bra föräldrar till ett helt fotbollslag medan de spelar in film & räddar världen.

Jag önskar bara att något av det skulle gnida av sig på andra singelmammor.
För ja, Angelina adopterar fortsatt ensam. Och nej, så fort går det bara inte för någon annan än hon, Madonna och en liten utvald skara mycket, mycket rika och berömda människor. Mer ofta än sällan går det inte alls. Tyvärr…

Tack till Msn & Stella Pictures för lån av bild

Facebook

Twitter

Fit på Sushi

13 mars, 2007

Här lägger jag in ett ord i debatten kring Sahara Hotnights sångerskas eventuella anorexia och meddelar att jag såg henne äta en hel sushitallrik på East i förra veckan. Och hon såg dessutom ut att njuta. Snygg är hon.

Facebook

Twitter

Förlora och vinn

13 mars, 2007

Ibland kan det löna sig att tappa bort plånboken.

Min väninna var på Ikea med den nya sambon och kom hem utan plånbok. Med insikten om att hon tappat den på varuhuset spärrade hon alla kort och var lagom förbannad. Några dagar senare ringer en kvinna som har hittat plånboken på Ikeas parkering. De bestämmer träff för ett överlämnande och vid mötet upptäcker de att de båda jobbar med kläder. Kvinnan arbetar på ett av Sveriges största modebolag som nu expanderar i hela världen och har köpt upp företaget Only och gillade J så mycket att en vecka senare fick min väninna tjänst som chef över alla Sveriges butikers skyltfönster, en något saftigare lön än VM på HM och egen bil.

Ta min plånbok. Ta den, Ta den!

Facebook

Twitter

Du heter Gandalf och inget annat!

12 mars, 2007

”Varför har ingen berättat för mig att det finns sådana här klubbar i Malmö, jag trodde man var tvungen att åka till typ Nice för det”. Lyrisk.

Jag tog ut min kära kompis flickvän ur hennes tvååriga isolering runt lilla torg och iväg mot Jerikos Sweetness. Det var inte ens en av klubbens bästa kvällar, men hon var lycklig som ett barn ändå, när hon förstod att Malmös uteliv inte bara utgörs av Etagé och Plysch. Och naturligtvis blev hon snabbt uppvaktad av en Malmösdj. Nytt blod i byggnaden, Halleluja!

Sen gick det utför…
Det började med ett sms från en Gandalf som jag tydligen träffat på Grodan i Stockholm när jag var på mitt, som vanligt fulla och gästvänliga, ”ring mig när du kommer ner så festar vi humör”. Problemet var bara att jag inte kom ihåg hur han såg ut, allls, förutom långt hår. Det resulterade i att jag hängde med en person under kvällen som jag kallade för Gandalf och var så övertygad om att det var han att jag inte gav mig ens när han förklarade att han inte alls hette så. ”Nej, du heter inte det på RIKTIGT, men du kallas Gandalf, och du har rakat av dig ditt långa hår” berättade jag för honom.

Så här i efterhand förstår jag varför killen skrattade så han höll på att kissa på sig, ett skratt som jag försäkrade att jag kände igen. Han måste trott att jag var galen, men följde med till svartklubben ändå. Det var då jag förstod misstaget. För där stod han. Gandalf i egen hög person. Jag smälte snabbt in på dansgolvet för att slippa umgås med två stycken.

Sen blev jag anledningen till bråk. Stod och pratade med den gamle djräven när hans flickvän dök upp och vägrade tonårstrotsigt att ta min utsträckta hand. Vi var tydligen inte uppfostrade i samma artiga skola. Efter att ha pratat i några minuter med en grimaserande flickvän i bakgrunden tyckte jag det var bäst att avlägsna med orden ”jag vågar inte prata med dig längre”. Då exploderade det bakom mig och jag hann bara se armar och ruffigt hår och två personer som rusade ut. Jeus, var tog all vänlighet vägen!

Facebook

Twitter

Malmö-Söndag

11 mars, 2007

En fantastisk söndag låg i morgonsolens sköte för mig idag!
– Om all den besvikelse Malmö konsthall val av utställningskonstnär gav mig senast är ALLT förlåtet med Elmgreen och Dragset installationer. Malmö Konsthall hade kommit undan med mord just nu i mina ögon!

Killarna bakom uställningen This is the first day of my life

Få konstnärer kan stoltsera med att lyckas få åskådaren att känna sig; betänksam, optmistisk, kåt, lycklig och ren på samma gång.
Då de i de flesta installationer och verk som behandlar dehär känslorna använder motsattser snarare än synonymer för att skrapa fram den emotionella beröringen använder Elmgreen och Dragset sig av formeln + + + = +. Med sitt kliniska estetiskt tilltalande och välorienterade språk behandlar dom sexualitet, normalitet, dekadens, beroendeskap, död utsatthet och ångest utan att lämna någon äcklad, nedtyngd eller samvetsklen.
Bland fotografisamlingen i ett av rummen återfinns fantastiska bilder bland banala fotografier som studsar ut och kysser en rakt på munnen – eller för den med mer ekivoka tankegångar – slickar en på kinden.
Uställningen är inkluderande, klinisk och personlig. Vackert ljusatt och med en tydlig presentation av sig själv i dendär magiska direktkommunikationen som kräver distanserad självrespekt hos konstnären.
Gå och titta med en gång!
Efter en sådan upplevelse krävdes givetvis en ordentig parkpromenad för att smälta intrycken. I vårsolen kändes stagen fjäderlätta och tog mig nästan per automatik till Nestá för en god kaffe. Vidare till SATS där prestationskrav och oprah winfrey på tv:n tog ner Malmöiten på jorden igen. Nu väntar middag, långfilm och scones!

Facebook

Twitter

Man orkar ju inte…

11 mars, 2007

Hem halv sex, väckt av mannen bredvid mig halv åtta, väckt av kattens jamande halv nio, upp halv tio för att mötas av halvt tömda vinflaskor och ett berg av disk. Samtidigt påminde min hjärna mig om en bodystepklass jag ska hålla idag kl 12, femtio sidor som ska läsas och en annons som ska göras. Jag går och lägger mig igen.

Återkommer
Kvällen var knäpp igår

Facebook

Twitter

Melodifestivalen My Show

10 mars, 2007

Apropå Melodifestivalen så vill jag bara meddela att jag har varit med. År 2004 sjöng och dansade jag bakom Charlotte Perrelli. Eller förtydligande: sjöng, klappade händerna och gjorde den berömda mellanstadiedansen, även kallad steptouch på aerobicspråk. Du tar helt enkelt ett steg i sidled och tillbaka igen, upprepa gång på gång i takt till musiken och du har det! När ”take me to you heaven” gick in på sluttakterna gjorde vi den obligatoriska schlageravslutningen, inför miljoner tv-tittare. Armar upp, knytna nävar, ner och huvudet åt sidan. Ni vet.

Efterfesten på Hilton, ingen kommentar

Att det handlade om 30 sek på scen, i mellanakten på en delfinal och att Perrelli var programledare är skitsamma. Jag var med. Visste ni förresten hur många gånger som denna galna tillställning spelas på en dag? Det var genrep och det var öppet rep med inbjudna från företag och skolor, och det var ett rep till. Herregud, mina händer var ömma efter allt klappande.

Hade ett mycket vackert VIP-kort med titeln ”ARTIST”. Jag är alltså mycket mer melodifestival än alla ni andra, och det har ingen betydelse att jag inte sett mer än en delfinal i år.

Ikväll blir det rödvin melodifestival och efteföljande Jeriko antar jag.

Facebook

Twitter

Är du gästlistematerial?

10 mars, 2007

Det mest värdefulla för en klubb är dess gäster, och de mest värdefulla gästerna är de roliga, dansande, glada stämningshöjarna som drar ännu fler gäster. Vissa vill man helt enkelt ha i lokalen, därav gästlistor, inbjudningar, nyhetsbrev och kontaktlistor där klubben naturligtvis placerat dig i ett fack och värderat din klubbexistens. Det är aldrig för din skull, det är alltid för klubbens skull som du står på just deras lista. Men vem misströstar över ett egentligt syfte när allt är en vinn vinn situation.

Det ligger alltså ett stort värde i kontaktlistan och det är absolut inget som delas med till klubben längre ned på gatan. Vid något tillfälle har jag tagit del av klubblistor i samband med festfix och alltid lovat att bränna listan efter avslutat festprojekt och aldrig använda kontakterna i andra syften. Naturligtvis följer jag reglerna, för ett förtroende ska man aldrig förstöra för sin egen egoistiska sak.

Precis samma sak gäller den personliga kontaktlistan. Min telefonbok är inte bara nummer, den har ett helt annat värde. Det är personliga relationer och historier bakom varje nummer, ett godkännande och ett förtroende varför jag har just den här personens namn i min bok. Skulle jag ge bort ett nummer skadar jag en del av förtroendet och framförallt värdet i min och min kontakts relation. Kontakter ska införskaffas med ödmjukhet och vårdas ömt. Kontaktlistan är något man bygger upp och det kan ta tid, därför är det inte heller något man bara ger bort.

Visst har jag gett bort nummer när jag vet att de ska användas i ett syfte som min kontakt skulle uppskatta och som ligger i dennes intresse – som ett jobb, en spelning på en fest eller kanske en intervju i ett media. Jag kan även tänka mig att ge bort ett nummer till en kompis som ska resa eller flytta till en stad där de inte känner någon. Förutsatt att min kontakt tycker att det är ok förstås.

Möjligen är detta ett svenskt tankesätt, men jag tycker att det är ett respektfullt sätt att hantera andras integritet och värde på. Skulle någon ge bort mitt nummer för privat bruk skulle jag förmodligen känna mig utnyttjad och bli förbannad. Inte på personen som kontaktade mig, utan på den som jag anförtrott mitt nummer till och som sedan gett bort det.
Just därför ger jag inte bort delar av min telefonbok.

Annars kan jag tipsa om hitta.se

Min väninna vet att hon gett mig inspiration till detta inlägg efter ett sms som jag fick i natt. Jag gillar när vänner inspirerar mig.

Facebook

Twitter

Fredagsfilm

9 mars, 2007

Här följer en engelsklektion the japanese way. Frasen ”I can’t stand the sight of you” måste vara viktigast av dem alla, och glöm inte att göra koreografin som tillhör.

Perfekt avslappningsmetod för dig som jobbar vid datorn hela dagaen, eller perfekt inspiration till dig som ska ut och klubba ikväll. Ställ dig upp och följ instruktionerna, jag har gjort det i vårt kontorslandskap till mina kollegors förtjusan eller förfäran.

Facebook

Twitter

Dj-Malmös Tom & Jerry

9 mars, 2007

Jazzkatten och Dansmusen. Vem jagar vem, vem bor i ett hål i väggen och vem har mest ost i fickan? Men framförallt var kommer deras dj-namn ifrån, någon som vet och vill avslöja historien för nyfiken? Jag tänker inte ens spekulera i huruvida jazzkatten tittat för mycket på Aristocats som liten eller om Daniel har ostfetisch.

Jazzkatten spelar på Retro i kväll och Dansmusen spelar Counter Strike varje tisdag. Bara så ni vet.

Eftersom jag själv enbart bidrar med subjektiv rapportering är här något för den lilla grävande nöjesjournalisten att ta reda på. Ett uppslag till nästa reportage i din tidning, för jag vill ha svar.

Facebook

Twitter