Klockan är 9.30, jag sitter naken vid min dator med en filt omslingrad och skriver meningslösa inlägg – som detta. Allt för att slippa dammsuga, plocka undan inför inflyttningen av snygg man och för att slippa plugga. I morgon måste jag lämna in den där rapporten om att sälja varumärket Marlboro. Det borde vara lätt för mig som är en av Marlboros bästa vänner, fast jag har gått över till extra light i ett steg mot att sluta för gott. Men så länge jag måste vara kreativ i mina jobb behöver jag den där tänkarcigaretten mellan orden, stegen och formen. Om jag ändå skulle ta och duscha och . Klockan tolv kommer flyttlasset hit. Fast de är i och för sig danskar som håller i flytten så då kan man plussa på två timmar. Skandinaviens spanjorer så det föreslår. Jag väntar lite till med att ta tag i mig själv då…

Dela gärna om du vill...

Facebook

Twitter

Släktträffar I love it. Med mycket folk, femton överstimulerade barn, i en lokal som kallas ”folkets hus” som har smakfulla gula väggar med bård, vackra små blomsterdekorationer i plast på borden och en stereo i hörnan där familjens eller lokalens egna skivsamling kommer till känna.

För en som har en släkt bestående av fem personer (i alla fall de som träffas) är stora släktkalas totalt exotiskt och bara så spännande (även om de alla ser likadana ut). Mina pojkvänner genom åren har glädjeligen fått dra med mig på dessa tillställningar där det verkar vara en osynlig regel och sed att servera en förrätt med inslag av räkor, kanske exotiskt a la 70-tal och till kaffet är det Baileys.

Jag är dock alltid något annorlunda klädd än resten av dennes kvinnliga släkt och drar till mig en och annan konstig det-är-hon-från-stan-som-tror-att-hon-är-något blick från moster med sandaler och blommig sommarklänning, mitt i vintern, som sitter lite för tajt om fettet. Men jag brukar snabbt bli en bland männen när de upptäcker att jag hänger på varje snaps de tar och snart har jag små nickningar från olika håll i smyg vid varje skål. Pojkvännen får alltid köra hem på dessa fester eftersom jag kräver mitt rödvin och grogg (ja, de kallar det grogg – med, ibland, hembränt och läsk, ibland köpesprit och läsk)

Vad som verkar vara ett ständigt dilemma är köttet. Köttet som alltid, på dessa kalas, kombineras med potatisgratäng, sallad och rödvinssås På sommaren kanske något så uppfinningsrikt som en potatissallad står på bordet. Men köttet är fanimig alltid snustorrt. Jag kommer från en familj där gott vin och god mat står i centrum varje helg och åtskilliga timmar läggs ned för att först laga maten, och att sedan prata om hur man lagat den när den väl är uppäten. Kött är således ett känsligt ämne eftersom det måste stekas perfekt.
Vad är problemet med att sluta laga maten i tid, innan kycklingen är en torr klump eller oxfilén en grå svårskuren skiva. Det är ett uppenbart problem på släktmiddagar om det så sker i Malmö, på Själland, i Helsingborg eller Uppsala.

Jag kanske ska passa på att tacka alla mina pojkvänner genom tiderna som tagit mig med på dessa kalas som förgyller vardagen. Jag ska också passa på att tacka mina föräldrar för att jag inte är ett skilsmässobarn och tvingas springa på släktmiddagar och födelsedagskalas för tioåringar tre av fyra helger i månaden. Någon måtta får det vara.

Efter att ha läst Mikael Nemis bok om festerna i Vittula så skulle jag gärna göra studiebesök i Norr. Deras släktträffar verkar vara en helt annan dimension om man får tro boken, och det vill jag. Norrländsk pojke som vill ha sällskap, vackert sådant, på nästa släktmiddag?

Dela gärna om du vill...

Facebook

Twitter

Nu flyttar han in i min lägenhet. HAN

Jag valde bort en fattig student som inneboende i mitt fina arbetsrum och välkomnade mannen i regnet till mitt sovrum med röda sammetsgardiner och kristallkrona.

Det jag försvarar är mitt garderobsutrymme, tapeten Hanna och min original litografi av Picasso.

Utöver det – utnyttja mig och mina 80kvm så mycket du vill.

Dela gärna om du vill...

Facebook

Twitter

• Lärt Sweetness Kristian hur T9 funktionen fungerar på hans nya mobiltelefon

• Lagat en riktigt fluffig omelett med lax och spenat, på ett märkligt järn med fyrkantiga hål för att få en mer luftig konsistens.

• Visat vägen till en hemlig technofest tillsammans med Harald från Nöjesguiden för min bror och hans kompis. Det är helt ologiskt och oupptäckbart om man inte vet var det ligger. Man måste till exempel ta sig igenom flera omklädningsrum och en bastu med män i vita handdukar för att ta sig dit.

• Framfört ett latinonummer på en stor scen och jag sjöng så bra att flera kom fram efteråt och gav mig komplimanger. Jag gjorde ett danssteg bakom en stor svart man som spelade gitarr – Simone Morenos man. När jag tog händerna om hans höfter så kände jag något i byxan till höger. Oj då, det var inte meningen.
Simone Moreno skulle upp efter mig. Konstigt nog hade hon långt platt hår uppsatt i en svans, var likblek och hade hårt sminkade ögonbryn.

• Blivit jagad av den kinesiska och jugoslaviska maffian på grund av avslöjanden, på min blogg, om deras verksamhet. Det var när jag gick i parken tillsammans med en kompis som jag upptäckte att alla andra runt omkring var kineser. Vi var omringade och det fanns inte en chans att undkomma.
När Nöjesguiden och Dygnet runt berättade om mina avslöjanden kring maffian blev även de jagade och hotade till döds. Och när slutscenen kom, då kineserna stormade festen vi var på gick allt i slowmotion till storartad filmmusik. Harald försökte fly, Gustav Svensson blev skjuten i axeln och jag gömde mig under ett bord.

• Träffat systrarna Drazic som alla tre hade nya glasögon i grön, rött och vitt plast. Kände mig helt ute med mina mexx.

Allt i en och samma dröm och den röda tråden mellan händelserna är spårlöst borta. Som en stor fylla där några minnesluckor finns kvar. Någon som vågar sig på att tolka?

Dela gärna om du vill...

Facebook

Twitter