Här boas det med sockerkaka

Bild 2014-04-29 kl. 21.20 #5

 

Det finns ett välkänt fenomen i barnväntartider som heter nesting eller att boa. Inredningsprojekt, maniskt städande av en toalett, att lägga in gurka eller att baka. Ja, vi köpte ett helt hus. Men nu har min kille börjat boa utan att han förmodligen förstår det själv. Men jag vet inte hur många sockerkakor han bakat de senaste veckorna.

Synd bara att det är just den kakan jag inte tycker om. Min pappa var besatt av att göra sockerkakor när jag var liten och nu denna man. Kan de inte fastna för morotskaka, eller kärleksmums, mazariner eller kalspaderbakelse…

Jaja, det luktar ljuvligt och ger en hemtrevlig ton i huset. Och smeten är ju mums.

Och denna gång blev det med saffran i! Då gillar jag mer.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

V. 39

20140429-134618.jpg

Och två namn är klara. Liksom hela hans bebiskropp där inne.

Oj, nu har jag blivit en sån som glömt bort att resten av världen inte förstår något alls när man pratar veckor. 39, då är allt klart. I V 40 beräknas barnet födas men bara 3% föds på utsatt datum. Det är en myt att fler förstföderskor går över tiden enligt kvinnokliniken. Det är ungefär lika många som föder tidigare som senare än beräknat datum, och eftersom allt mellan V 38 och 42 räknas som normalt och det är egentligen fel att säga tidigt/sent. Det jobbiga nu är att veta att det kommer hända men att ingen kan säga när.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Just another manic ..

Måndag hittills:

1. Tappade en burk rödbetssallad över vita skåpsluckor och vitsåpat brädgolv

2. Parkeringsböter på Mas

3. Kvinna på vattengympan frågar om någon kan hjälpa henne att ta på sig trosorna. Hon satt där med sin gråa lurv och jag var då lättad över att en annan gravidtjej var mer barmhärtig än jag och tog sig an jobbet.

4. När jag parkerade i stan för att luncha fastnade bilnyckeln i bildörren omöjlig att få loss samt att alla rutor åkte ned automatiskt. Så jag stod med min bil full av saker, öppen och omöjlig att låsa, stänga eller köra. Fick ringa efter Direkt Express som kom och helt enkelt bara drog ur nyckeln. Kul att två tjejer inte klarade det med det gjorde Roger. Levde på en Skyr.

5. Fotvård. Äntligen är tånaglarna som jag inte når röda och jag är redo för förlossning.

6. Besöker BVC i Vellinge (denna nya värld!). Tydligen ska man välja BVC innan barnet föds och ha med pappret om valet i en mapp till förlossningen. Alla som är höggravida går alltså omkring med en liten mapp över sig själva med blodvärden och ultraljud mm om i fall att det ska hända nu. Lite mer synkad digitalisering av sjukhusjournaler hade inte skadat.

7. Får jobba några timmar.

8. Upptäcker att en kund som jag gjorde ett jobb för förra året fortfarande inte betalt fakturan trots påminnelser och lovord. Har slutat vara trevlig. Kommer inte rekommendera någon att köpa deras barnkläder i alla fall.

6. Har magont och äter Paleus gröt till kvällsmat. Jättekul.

7. Nu får jag glass

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Allt detta man inte får bära

Jag går tunt och tittar på allt som behöver göras som jag inte kan göra. Det irriterar doern i mig. Blommor som ska planterad, krukor som behöver flyttas, jord som ska fyllas i. Man får tydligen inte bära över 6 kg när man är gravid. Så här långt gången kan jag säga att jag förstår varför. Det är en extra vikt och ja, det känns direkt. Till slut står jag ändå där och sliter. Alternativet är att vänta till killen kommer och peka och be om hjälp och peka och be om hjälp och nej tack. Hjälplöshet är inte min grej. All denna tid och så mycket förbud. Eller att det helt enkelt inte går. Kroppen säger ”nej du sätter inte en mynta idag”.
Nu vill jag bara ringa en trädgårdsmästare, betala henom och peka.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Råttan

Satt och bajsade igår kväll (något många förstoppade gravida ser som en höjdpunkt) när jag hörde dödsskrik från trädgården. Ropade i panik på sambon som rusade ut i mörkret.

En råtta dog den natten. Mellan käkarna på min ”innekatt”. J fick bända upp käkarna på den adrenalinmorrande killern för att få loss djurstycket. Sen kom katten och mös i sängen, lätt blodig om munnen och drack vatten ur mitt glas. Kunde inte se honom i ögonen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Nära ledigt

Har lämnat in mitt sista jobb (okej det kan komma små korr och tillägg men ändå). Alla fakturor är skickade. Det är bara mitt bank-ID som ska fungera också så att momsen kan betalas, sedan är jag helt redo för sommarledigt. Känns märkligt att från att alltid ha jobbat mycket till att göra sig redo för att inte göra det. Som egenföretagare är det inte bara att stänga av, gå på ledigt och komma tillbaka. Mailen kommer kollas av och inplanerade projekt ligger redan till hösten. Men så är man också mer flexibel på andra håll. Jag behöver till exempel inte bestämma redan nu exakt hur länge jag ska vara ledig från jobbet som måste sätta in en erästtare, utan kan ta det lite som det kommer utifrån hur vårt liv ser ut.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Bloggar som känns

Den enda blogg som berör mig. Inte för att vi säger hej och hälsar när vi ses. Utan för orden och den stora bakgrund och de historier som kan finnas bakom en människa. Som aldrig syns i ett morgonhej vid en kaffeapparat. Det är vad jag vill läsa ur en blogg. Känslor, liv, både det äkta och det putsade. Jag är måttligt intresserad av välskräddade livsstilsbloggar. Jag vill läsa orden ur människors tankar. Det vackra. Och det fula. Det är då en människa blir verklig och äkta. Och fin. Även om det bara är en glimt från ytan är det i alla fall en liten glimt som påminner om att vi alla är bara människor. Vi alla har våra liv. Ibland mer kaotiska än andra. Men aldrig skimrar det i oändlighet i rosa och sammet. Och aldrig smakar det som en nyförlösta bubblor i en champagneflaska. Ibland är det surt. Och det skadar inte att prata om det svåra, det jobbiga, det verkliga i vår annars välpolerade värld.

”Varje kväll pratar han med henne, känner hennes sparkar och berättar för henne att han älskar henne.
Och då släpper min panik och jag vet att det är så här det egentligen borde vara, alltid”.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Mellan raderna

Mycket kroppsfixering just nu. Mitt missnöje med den okända kroppen går knappast att dölja. Idag kom jag till kontoret och en av tjejerna sitter med ett par apheta skinnbyxor och stiletter. Ville äta upp henne.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Reklamkroppen och ansvaret

nbsp;

 

”Naturligtvis påverkar reklam kvinnors självkänsla. Reklam adderar till ett klimat med ökat våld mot kvinnor. Det är inte helt enkelt att påvisa kopplingen mellan den här typen av bilder och våld.  Men att göra en människa till ett objekt är nästan alltid det första steget för att rättfärdiga våld mot kvinnor. Vi ser det genom rasism, vi ser det genom homofobi och terrorism. Det första steget är att avhumanisera en människa. (…) Unga kvinnor idag intalas att de måste vara omöjligt vackra, sexiga, extremt smala och de får även budskapet att de kommer att misslyckas, att de egentligen aldrig kommer kunna lyckas”.

Och detta tycker jag är ett av mina ansvar som reklamskapare. Att ha insikt i och tanke om vilka ideal jag är med och skapar. Vad mina val i mitt jobb har för påverkan i det stora. I mitt jobb hamnar man alltid i situationer där man är att bedöma yta utifrån försäljning. Orden som uttalas i ett rum när modeller ska väljas till en kampanj kan, speciellt om det handlar om mode, vara allt annat än bekväma. Det är krasst, det är objektifierande det är omänskligt. Men det finns också en stor medvetenhet inom svensk reklam och en förväntan om att tänka till. En del har missat det. Andra driver det.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

23 kilo lättare

smalis
Undertecknad. På fest. I Stockholm. Med Teddybears sthlm. I ett hus. Personalfest med vänner och familjer. Hos Swedish hasbeens grundare. Med massa barn. Och mat. Och tal. Och jag är singel, 23 kilo lättare och är innehavare av en fin hals. Just nu… nä.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter