Jag är helt fascinerad över denna kvinnas lår och glömmer snabbt idealet stadens modebilder vill mata mig med. Hon får mig att självsäkert vilja gå med hårda steg så att låren vibrerar och ha shorts hela sommaren. Tacka Beyoncé för kvinnligheten och som motsatsen till trådsmalt ger mig kurvor och muskler att tycka om. På mig och på andra.
Woho det händer grejer på krogfronten och jag lapar det som katt i solsken. Vendel utökar sitt imperium med en krog per år om jag överdriver, och det måste man ju göra för att skapa historia. Men nu händer det i alla fall igen. Trots en hejdlöst jobbig hemsida (gör man one page sidor bör de rulla lung och stilla) lyckas de med sitt krogimperium och det senaste tillskottet Vedels Matrum ligger i The Moore Hotel i Lund. Det är inte ännu en lunchkrog som det öppnat upp utan en kvällskrog som tar bokningar från klockan 17 onsdagar till lördagar. Just nu söker de en souschef. En ambitiös. Det bådar gott med betoning på gott.
Helt galet. Trodde vi varit upp på toppen och soon to be dead. Men kvällens Reklamöl har fler anmälda än någonsin. Det är vårens första 268 är anmälda i denna stund, över hundra på ”kanske” och tar plats på LBi som har sina lokaler i en gammal kyrka på Brogatan. För den som undrar är hela vårens värdar inbokade och även in på hösten så vi har ett bra Reklamölsår framför oss som för samman olika företag och olika personer inom branschen. Och möjlighet att fixa en aw på sitt kontor för alla i mediebranschen utan att lägga ner timvis på att fixa en bra gästlisa. För den har vi.
Att handla med mig själv är en upprinnelse till nervsammanbrott samt magsår. Först har jag skrivit ned tre recept om i fall att en ingrediens inte finns på det ena tar jag det andra, och så ett extra recept för att jag inte riktigt kan bestämma mig vad jag är sugen på. Väl inne i butiken frångår jag först grundreceptet totalt enligt principen ”men skulle inte det här vara gott att ha i”. Samtidigt som jag lägger grönsaker i korgen googlar jag med enastående simultanförmåga (och ibland som den störiga person som ställt sig mitt i gången och stoppar trafiken) efter fyra nya varianter av samma recept bara för att se om det finns bättre versioner.
Vid ostdisken kommer nästa bekymmer. Vilken mozzarella (av det snåla svenska utbudet bör tilläggas) är bäst. Tar två olika paket av buffelmozzarella så garderar jag mig mer mot ett misslyckande än om jag tar två av samma sort. Det blir väldigt dyrt. Så jag tar ett stort paket vanlig billig mozzarella också, som ett alternativ. Märk väl – utan att lägga tillbaka buffelmozzarellan. Vilket har dubblat kostnaden.
Går förbi fiskdisken. Mmm vad är här för spännande? (Karin, nu har du bestämt dig för pizza. Ja men man kan ju kanske ha något innan). Plötsligt har jag även lagt ett stort nät musslor i korgen. Tar upp mobilen igen och googlar recept på musslor. Lägger i grädde, lök och persilja till en klassisk vinkokt variant, men vet inte riktigt vad jag kommer vara sugen på så jag traskar tillbaka till grönsaksdisken och köper lite chili och koriander också om i fall att.
När jag är färdig är jag så trött att jag inte vill laga mat.
Tänk då på hur det är på Bauhaus.
Just när jämställdhet diskuteras överallt och som en stor del i det; våld mot kvinnor. Då publicerar Nöjesguiden det här. Jag kanske har missuppfattat tidningens uttalade jämställdhetsprofil eller inte riktig ”hajar skämtet”. Men ibland förundras jag över hur en del personer, utan att säga något om det främst är manliga eller även kvinnliga, kommer undan med uttalanden.
Låt oss leka med tanken att vi byter ut Rasmus Blooms bildbyline under denna krönika mot vilken manlig politiker som helst eller varför inte en TV-profil som Janne Josefson eller en musiker. Gärna gubbig vit musiker med stor kagge. Eller kanske en vit medelålders journalist på vilken tidning som helst. Hur känns uttalandet då? Fräscht?
Eller är det Göteborg som tappat det. För två veckor sedan skrev en krogrecensent från Göteborg (och kollega till mig) en den här matrecension som publicerades (och togs bort), även han (liksom jag) med förflutet på Nöjesguiden.
//// Bild från Fredrik Wass – bisonblog.se
Titta vilken fin annons jag skapat tillsammans med Dearvalley för Kullamust. Det var då när vi fortfarande satt med en sötsliskig hinna i munhålan efter julen och längtade efter fräschhet. Själv är jag tillbaka i uppgivenheten där min första intensiva nyttiga januarifas gått över till tröstätande för att det fortfarande är 0 grader. Man känner lite. Ni ser inte ens att jag är fit för jag är tvungen att ha den här tjocka tröjan på mig!
Efter att ha jobbat hela lördagen och söndagen för att slutspurta under måndagen ligger jag nu på soffan till mitt favoritljud. Tvättmaskinen. När den är på i lägenheten sprider sig ett ljud som gungar en in i ett hemtrevligt lungn. Brumbrumbrumbrumbrum stilla brumbrumbrumbrumbrum stilla. Regelbundna upprepningar som djupa andetag som försätter en i trans. Och så en katt på magen som spinner på det.
